Norrländska Korrespondenten – 11 november 1871, sida 2

Article Image
bibeln för ofelbar, flå fig till ro på te belvåma auftoritetsfurdarne, der de bemöra fig att ta förnuftet til fanga under tren, samt slå röförat till för alla bewis att kristenromene serolära intet nytt är utan funnits före tristus i hwarje ärel och tänkande menniskas bröst, för alla uplysningar om tilomsten af wära roamer såsom att lärorna om Kristi och den helige Andes Gudom blifwit antagp: na på kyrkmötena i Nicea och Konstantinopel först efter votering och med tnapp pluralitet. Bibeln pmimlar ar upsåtliga bedrägerier och kolossala miftag,F) få påstod tol. i förbigåenre, innan han aick att framhålla löjligheten och ofruktbarheten i teologiska och sekteriska strider. För det andra påstod tal., att läsarne, ywilka ej funde nekas utöfwa wälgörenhet, ajorde detta ide för det godas skull utan för att utbreda tron od) berusa fig i ljufwa tfänslor. Familjen, samhället, jjälfwa jorden är för låsaren ett intet imot en själ, wunnen för himlen. Derför, och för det trerje, ansåg tal., att man ej kunde tala om be genom läjeriet ommwände drinfare eller eljes lastbare personer, ty antalet af desse mer än upwåges af dem, fom genom läseriet blifwit dårar eller själfmörrare. Clutligen uptog tal. den fom han försäkrade wanliga inwändningen: Det är altid bättre att gå på fonventifeln än fitta på krogen! bwilfet dock tal. förnekade på ten grund, att om t. er. någre bes fanta af de mindre bemedlade wid en fup eler twå, några mera bemedlare wid ett glas punsch eller twå, eller någre med ännu bättre tillaängar mid champaane och selterswatten tilbringa någon stund, så kan derunter samtalet komma att röra sig om någet ech nyttigt, hwarimot ingen den ringaste nytta fan hämtas på konventikeln, ter man får bör ra en ofunnig kelpertör eler en fanatisk låsareprest. För att imellertid ej bli misstånkt att hysa någon förlärlet för ett eller motwilja mot ett annat parti, wille tal. försäfra att i bang ögon mos ro ola, luteraner, baptister, mormoner lika dårattiga; alla ledo de af fromleri, anrelig fälfförgud: ning, föratt för alt menskligt och erkannerligen för wetandet samt en hög grad af ofördragsamhet. Gij sekten taastiftningomaft od) den blir strax intolerant! Läfarne ha motwerkat alt framåtskridande, all cwilisation, förattar alla wetenskaper och kenster och skulle wilja återföra menskliaheten til Cains och Abels dagar, då ren förre i en tillfäbig wintpust sån ett uttryck a Guts misshaa. Läseriets pessimistiska åstådnin. :om Gur, om alt, witnar em oregelbunrenhet i hjärnans funktioner tetta mar den spets hwari renna del af föredra: get lopp ut. Nu widtogo citaterna ur stiftelsens årsberätteljer, med hwilka wijades, att hos stiftelsens folportörer finnes en del råhet, en del okunniahet, en del öfwerspändhet i fantasi, men ock en del naivitet. Något omrördes äfwen det kyrkliga lä: seriet med fin nästan witstepliga wörpnad för prestembetet, med sitt slafweri under sabbaten och med fin örmjuthet under ven menskliiga ordningen men ringaktning för de bibelns bud, fom ej dermed öjwerensstämma. Talaren slutade med en fort resume, efter hwilfen han erhöll applåder. Föredraget framsades ledigt och med ett herrawälde öfwer rösten, fom högligen bidrog att öfwer det sagra tasta den belysning af än lätt ironi, än hån, än harm, än hänförelse tal. åsyftade. Afwen gestikulationen war wältalig. Deremot syntes oss språtet wisserligen delwis enkelt, klurt, genomskinligt men oc på fina ställen få öfwerlastadt med en riketem af bilder och wälklingande omffrifningar, att tanken derigenom skymdes; sammanhanget war ide sårant man kunnat wånta af en tal. med br L:s rykte, hwarigenom förorfofareg omsånningar och ett störande famlande bit och rit; ej häller infriates, enligt wår upfattning, det löfte fom lige ger i titeln, Läseriet har för wårt lands inre utweckling redan haft och kommer sannolikt att än tterligare ha en få ingripande betyrelse, attretta ensamt bort framkalla om ej en redogörelse för, så åtminstone en antytan om de kyrkliga förhål anden af död och krass formalism, fom framkallare ja nödwändiggjorde läseriet. Men dertill kommer itt utan en såran historisk skildring blir läferiet DD 99299

11 november 1871, sida 2

Thumbnail