Norrländska Korrespondenten – 4 november 1871, sida 2

Swedjande. Detta tywårr alt för allmänna missbruk och hwilket, fom bekant består deri, att, jedan en skonbewuxen bade ellor ber sluttnina be röfwas all derå befintlig skog, eld sättes å fvars blifwande stubbar, arenar och tviftar, alt i afsiat att med lätt arbete erhålja twå höast tre örs skörd, bar wid ett i Finland nyliaen hållet landtbrukemöte blifwit fraftiat uts och förtömdt. Gu vernöreu i det finska länet förmånar fia att alle mogen ej redan kommit till insiat deraf, att ett rätt ordnatt jortbruk är både fördelaktigare cd) rationellare, än ett såtant, bwilket anwänder els den och vran såsom fina retskap och att få länae man bar fed att nethuaga skogen från badar och böjder, hwilka naturen fjelf afsett till ett nötmäns tigt skydd mot de falla, isande windarna, men deremot låter dalar och lågländta ställen wara ft oabewuxna och wattendränkta, oaktardt de äro den fruktöaraste mark, då matjorden från böjverna års ligen dit nerrinner med regnet, få länge skall äfmen frosten wara mäktigare än landtmannen och förblifwa hans skräck. — I tetta yttrande, fom afslutas med en erinran, att folket bör söta ers hålla sitt bröd ej från steniga badar, utan från bördina dalar, torde ligga något beaktanswärdt äfwen för jorrbrukaren på denna firan Bottens hafwet. Och skulle blott en enda bonde bäraf bringas til eftertanke, få bar denna notis gjort mera nytta än man mågat hoppas; ty wäckes blott eftertanken i detta afseende, skall det ej drös ja länge innan fmedjebrufet snart blir en saga blott,