Norrländska Korrespondenten – 7 oktober 1871, sida 3

allra helst vå de röra en nationens lifsfråga. nitsdagen. J förra numret redogjorde wi i kortbet för de i måndags bållna förmidtagsplena. Kamrarna sammanträdde äfwen efter mirtagen fagre vas och åtstiltes ej, den Första förr än närmare midnatt och den Andra kl. 1 på natten, 3 Andra kammaren börjades e. m sammanträdet af br Ribbing, fom yttrakde sig i ett wirlyftigt anföranre mot utskottets hemställan, derwid isynnerhet betraktande frågan från dess efonomifftstatsrättsliga sira. Talaren fann k. m:ts ferslag wara förtjent att godkännas, ehuru det ingalun-. da more tet bästa möjliga. Or Wijk hade höge ligen blifwit bedragen i de förhoppningar, ban hyst att regeringens tillmötesgående skulle med ett tylikt från representationens sida beswaras. Ta: laren bade funnit att hela resultatet af utskottets betänkande wore den päfliga ofelbarhetens non possumus och att lika litet nu fom mid förra rikstagen tet sista ordet å representationens sida blifwit sagtt. Regeringens förslag förordades af talaren, fom påpekade, att de förbättringar, fom i detsamma kunde tarfwas, läte fia sedermera ae: nomföras, samt att ret envaft gällde att bibehålla inrelninaswerket, intill dess vet wisat fia, buruwida nationen wore benägen att unkerkasta fig en mänad ökade utgifter för införande af ett förs swarswäsende, byadt uteslutande på arundwalen af allmän wärnepligt. Tal. slutade med att ups mana aha, fom stodo på samma fira fom han, att med försakande af fina epna åsigter i afseende å mer eller mindre wigtinaa bdetalier, förena sin om bifall till k. m:ts förslag. Hr Key replikteras de åtskilliga af de föregående talarne och framhöll bland annat, att orsakerna till dröjsmålet met frågans afgörande, bwiltet dröjsmål blifwit få mycket klandradt, dels låge deri, att frågan blifwit gjord till en ekonomisk — och härtill hade hr krigsministern gifwit första uppslaget, dels och i den metod, fom utbilrat sig att beskylla motftåns varna till indelningswerkets bibehållande för idel egennytta, Talaren ansåg emellertir, att såsom frågan nu gestaltat fia, länte det representationen till bever, att den ide gått för bastiat till wäga — och så skulle säkerligen äfwen bistorien en gång tomma att döma. Wid framsiällandet af en mängd detaljanmärkningar mot k. m:ts förslag, sökte äf. wen denne talare wisa, att detsamma i wissa der lar stode i strid med åsigter, dem br tfriagministern wid anrra tillfållen uttalat. Talaren pros testerade slutliaen mot beskyllningen att han och den sida, han tillbörde, skulle wara likgiltiga för införande af ett förbättradt förswarswåsen samt urkade bifall till utskottets bemställan. — Herr Sjöberg underkastade utskottets betänkande en utförlig kritik, och talade mycket om ve allmänna ordalag och poetiska fraser, hwarmet utskottet förmenades hafwa rört sig wid framställande af fina åsigter rörande den stora frågan och hwarigenom hela betäntantet blifwit fullkomligt märdes löst såsom lednina för uppgörande af ett nytt förs slaa. Talaren yrkade difall till den kungliga pros positionen. Derefter sökte brr Kolmodin, frih Gripenstedt, Kallstenius och Åstrand winna kammarens ledar möter för bifall till k. m:ts förslag, hwilket äfwen förordades af br J. Beraström. Emot förslaget talade hrr Jöns Pehrson, Ola Jönsson, Törnfelt och Jfwarsson. Den sistnämnde talaren lät oc twetydigt förstå, att någon utfträdning af den allmänna wärnepligten aldrig skulle antagas med mindre man merdgöfwe indvelningåmerfetå aflöfande på billiga wilkor. Han sade äfwen, att ord fallit under diskuesion från motsatta sidan, tmile ka bure witne om öfwermod och såletes ej more egnare att befästa ret goda förhållandet mellan de olika partierna. Man skulle på detta sätt reta landsortsrepresentanterna få länge, att desse en gång flule låta fe, hwem som hade maften i händerna. För denna warning fick hr Sjwarefon uppbära I. RO 33. 2—2—