Tidningsöfwersigt. Aftonbladet för i lörrags innehåller mer affeende på riksdagen följande reflexioner, bwilfa full: komligt öfwerensstämma med wåra åsigter, dem wi somma dag nödgares uttala med afseende på wissa förhållanden här på platsen. A. B. skrifwer: En annan önskan, som wi skulle wilja uttala med afseende å den förestående debatten, were ten, att åtskilliga af Andra kammarens, med något mer än manligt lifliga lynnen begåfwade ledamöter kunde denna gäng bespara fig sjelfwa och famma: ren de anlopp emot pressen, med hwilka de un: derstundom hafwa för fed att frydra fina anför randen. Wi uttala denna önffan ide derföre att tylifa anlopp skulle på minsta sätt fåra oss, för såwidt man behagade göra oss till föremål för densamma; ty afsåge wi endast wårt enet privata nöje, så bekänna wi att wi ogerna försakade det werkligen ganska komiska skådespelet att fe perfor ner, om hwilka det år notoriskt att de med mycken begärlighet begagna fia of pressen och derwid ins galunda sky att anlita språkets kraftord, setermera begagna fin stållning såsom representanter för att fara ut emot de pressens oraaner, hbwilfa för tills fället förfäkta en annan åsigt än deras egen; wi framställa denna önskan ut synpunkten af den parlamentariska anständiaheten, med hwilken vet ingalunda är förenligt, att bittra anfall utslungas mot dem, fom ej äro tillfälle art på samma mwärjobana bemöta vem. Måhända betraktas det af en od) annan såsom ett bewis på buatigbet att fara ut emet tirningepressen, med ju aröfre til: mälen bdefto bättre; men wi befara, att det fnas rare fan betraktas fåfom en yttring af feahet att företaga fårana anarepp på ett rum och wid ett tibfålle, ter den angripne icke fan taga till ordet för att förswara fia och tillrättawisa angriparen, om ban deraf gör fia förtjent. Wisst är åtmin: stone, att de ide år förenliga med den takt och ben wmärdiabet, fom wi få gerna önffa finna rå: dande i nationalrepresentationens förhandlingar, allra helst vå de röra en nationens lifsfråga.