eZ ZH —2—-AAAcAcIACOcOcOci —— ——————— —— ec) en menniska of hwad stånd och klass som helst bör hafwa slita merborgerliga rättinher, i annat fall anser den arbetande flagfjen fia ide behöfwa stfyrra ontrag tasjafistor och egendomar, (ty når ara såtana bafwa re ide sjelfwa) och ett fåran wilfer ber föregå den fråga fom är nära för banden; ty numera mill Swenska arbetaren bafme ett ord met i laget, ifall att deras Hielp inödens stunt slalj funna pårälnas. Timrå Berge i augusti 1871. E. Ström. Amz— — Att konjervera ätliga swampar. Blend te frågor, hwilkas tillfredsställande lösning är auf största wiat för swenska felkets etonomi, inta er frågan om swampornes allmännare införande fåfom näringemedel ett af te främma rummen. Men innan man ffriter til frågan om bästa sättet för utbreduntet af tunskapen om och brutet af regfa näringsmetel, bör man först föfa göra klart ve för ven fattige bästa och billinaste sätten för teras tillgecogörande. Här framståller fig sä. lem en af de wigtigaste frågan om swamparnes kouservering. Af mångfaltiga konferveringsförsök, fom ans:älts, må anföras re wigtigaste af dem som lert till tillfretsställante rejuttat. J merlet af juni månad förliret år påbörjades inläggningen af ett parti fwampar af alla sasom ätliga tänta arter, hwilta tunte påträffae, och denna nertägning forts sattes successive til november. Swamparne rens sades, dock utan ialttagante af te minutiösa föresirifter, som i ve wanliga hanrböckerna gifwas. Fröfåstena — skijwer, ripor och taggar — bibehöllos på ynare indivicer, öfwerhuten aftrogs endast på sådana arter, fom hafwa en slemmig sådan, och fötterna bibehölles äfwen, såwida re ej hade attiför trärig eller träartad textur. De mest smakfulla delarne bortslures och mera skarpa arter, t. er Falska Riskan (Lactarius terminosus) sörwältes och fföljtes före nedläggningen; de öjs riga netladee nåa. Såsom koufserveringemedel anwändes in til 2 ort of Gahns Enkla Aseptin pr stalp. srist swamp jemte 2 a 4 ort leljalt eller så mycket, fom mir swamparnes anrättande är erforterligt och smakligt. Swamparna netlares hwarftals i större glaskärl med något af ten afmägda blandningen mellan hwarje hwarf; ofwanpå lades en till tärlets siror tätt slutanre träbetten, fom äfwen kan biltas af smårre, torswis lagto, tunnare träbitar, och efwa på altsammans en större sten eller annan lämplig tyngr. Genom ben af denna tyngd åstadtomna pressuingen bildodes ar ten i swampen befintliga wätskan en lösning af salt och oseptin, fom öfmersteg och skyrarde från luftens tillträre den konserverate massan. Detta parti sårwaroteas i alaetärl utsatt för liuset un: der hela wintern i eftart rum, oc) terof togos successive smärre partier för profanrättningar; större jatara anwändes wit atskilliga siörre till: ställninaar. Smaten befans för hwarje näng mar ra oföräntrar, faran fom den strax mid det aj bluntate arter bestående particts nedläagning mi satfe fig wara. På ytan af ven öfwerståente mät. skan wisate fia efter några mänader mögel (Penicillium erustaceum) parasiterante på fmå uppe flutna fwampfjwutor och grus, men då tetta af: lyftes wisare fig att det ej i någon mån förän: trat swamparnes arom eler njutbarhet, och tretta mögel tan förbintras genom att i wätskan inströ puiveriserad tuvtenesjliia efter behag samt genom upptotning och silning af laken. Ett glänsanre bewis på aseptinens conserveranre Jörmåga gaf ett annat försök. Ett parti fmam: par, fonferverart säsom ret föregående, men iträtärl, fom af en händelse att wid jultiten utjättag för köld, hwarigenom massan frös, wätskan förs dunstade och ytan sedermera öfwerlagrades af Penicillium erustaceum. Mot slutet af april be fans, när fwampen upptoLms, möglet ha genom wåft bela partiet mellan de särskilda fwampindivirerna, fom litwäl, når möglet afskrapares, deraf ej lidit någon skatra till fin smak och njutbarhet. Den minst affisierare relen af portiet förwäldes och anrättatce seran wir en asskersfest, fom naturwetenskapliga sturentsäulstapet i Upfala a0f för adjunkten Th. M. Fries ven 22 april d. å., och befans ännu wälsmatande, seran ren dock legat i 7 08 månater! Den återståente, mer mögliaa elen, hwilken man mar böjd att pe förlorad beans litwäl efter förwållning till smaken ej sämre in den förra. Då kostnaden för detta konserveringssätt endast uppgår till mellan I a 2 öre pr skäalp swamp och et ressutom i alla afseenden wisat fig tilförlitlizare och bättre än det andra ofwan omnämnda ingesärligen lika prisbilliga konserveringesättet ned salt, så är klart, att man härigenom wunnit tt för äfwen den fattige anwänrbart och lätt illgängligt medel att i stort konservera ätliga wampar för winterns behof, i synnerhet om man åter sig angeläget wara att aenom anwäntande