Norrländska Korrespondenten – 12 september 1871, sida 3

ä —————7—— fon berättiga menniskor fill kompetens att föra andras talan, det mill föga: om jag är fattig förd men fan berrana en annan få att jag blir för mögen, utan att den borgerliga lagen fan bewisa min brottelighet, då får jag den rättighet fom förestriswes i lagen, på ett sårant sätt blifwa det bcetraugare, logmrängare od pratmatare sam: ech synnerliaen de fom årswat riketomar, fom blifwa representarter för ärliat folt, men fattiaa ätliga och Jörs:änriga mennisler få ide, som ESyraf säger öppna sina käftar. J ansetning af allt detta anser jag det waro nörwänrigt sawida ändamalet skall winnas med ortnandet af färerneslandets förswar, att hwar ch en mennista of bwad stånd och klass Jom helst bör hafwaslita merbergerliga rättinher, i annat fall anser den arbetande flagfjen fia ide behöfwa slfyrta antras tasjatistor och egendomar, (ty når ara fåtana hafwa te ide sjelfwa) och ett fåran wilfer ber föregå den fråga fom är nära för banden; ty numera mill Swenska arbetaren bafme ett ord met i laget, ifall att deras Hielp inödens stunt slalj funna pårälnas. Timrå Berge i augusti 1871. E. Ström.