Norrländska Korrespondenten – 9 september 1871, sida 2

Sundswall d. 9 september. Teater. I går afton föressäldes för en rätt talrik publik Marmorkvinnorna, de båda das merna Marco oc) Josefa, hemma i den parisiska der mimonten, fom under sista kejsardömet med få mycken förkärlek behandlats af de franska romans od) teaterförfattarne. Det är en ohyagglig fväfmante luft, fom hwilar öfwer detta olydtliga och förstörelsebringande lager inom samhället och fom äfwen omgifwer de båra marmorkvinnorna. 3 följd af fin sociala betydelse fan emellertid pjefen ses med ganska stort intresse äfwen då den spelas jå jämmerligt, fom bär war fallet. Wi skola ej fästa oss mid ret alt hör. och synbara slarf, såwäl i rolernas inläsande fom i faratteriseringen od) med undantag af fru Engström tycktes ingen af de uptrådanre hafwa särreles ins tresserat fia för att stycket skulle gå mäl. Det är t. er. wäl sant, att wår stad ej har den stora förmånen att bland fina medlemmar ega någon grefwe, men derför må tod hr Swedberg inluns ta föreställa fig, att bang garefliga apparition gick i någon af of. Om hr Swedberg wet hwad elegans i fått, ton och hållning ej mindre än i toalett will föga, få förftår han också hwad han fåfom grefwe saknade Herr Lankegren, styckets hjelte, är ganska wål wuxen, har wackert hår, och dito ögonbryn men skårespelare är han icke; i alla händelser lyckades han i går förunderligt wäl att bölja fin förmåga eller fina anlag, derest de fins nas. Det fins mer än en geft, mer än ett min: spel, fom fan wara anwänrbart på scenen och br Lanregren må ursäkta of att wi trötnade wid detta ewinnerliga rynkande på ögonbrynen och munnens hopknipande, fom br L. anwänder ej mindre för att uttrycka wrede, harm, förwåning, än od — mirabile visa — för att gifwa åftådaren en förestålning om huru ban fer ut då han skall wara glad. 3 sanning: wi ursäkta willigt Marco, att hon ledsnade på en sådan älskare och förwåna oss blott öfwer, att hon kunde hålla ut jer weckor med detta flaatfärdviga lam. Wi hafwa sjelfwe ej fett någon äkta pariser crevg men betwifla dock att en förfta klassens pariferfprätt, en boulevarrernas prydnad, en aunstling hos damerna etc., fan wara fåran br R. söker wisa of honom, Litet mindre wräkighet och ett något min: dre bullersamt fått skulle kläda hr R. Då wi tillågga att sjelfwe hr Rohde, oaktadt flera gora momenter i sitt spel, ej tyckts bry fig om att göra en helgjuten bild af sin rol så år det klart, att de yngre herrarne skulle lemna ännu mycket mera öfrigt att önska. Obehagligare syn har näppeligen mött wårt öga än den af hr Norrström fom war i alt sitt talande och allt sitt görande intet mer och intet mindre än afskywårdt tillgjord. Hr N. rättfärvi