Norrländska Korrespondenten – 7 september 1871, sida 1

Det nya armcorganijationgförjlaget. Om grundsatsan af en normallöns ontagande sålunda ur hwarje synpunkt maste anses erbjurde ten lämpligaste utwän för winnande af det mål fom ined förewarande realerina afses, jå följe närmast att bestämma det belopp, tili hwilket den na normallön borde jättes. I fråga härom ha e k. mt uti ress til 1869 ärs iitstag aflötna proposition angående landtsörswarets oraanifation. uppå anförta grunder, kommit till ten slutsats, att nämnda belopp borde blifwa 100 rer, att ut. nå i bostad samt en till 45 kubikfot spanmal be. stämd lön; och bar sedermera under öfmerlägnin: garne wid sistförflutna riksmöte samma belopp aj 100 rdr blifwit temligen allmänt framhållet få: som lämpligt att i omförmälta ändamål bestämma Det må här tillätas mix erinra, att, rå e t m:t antog förenämnda aflönina föfom den höaste utgift för kriastuglia larle anskaffante och under: häll, hwartill rote: och rusthållare borde wara för. pligtad, sårant skedre i tanke att dermed bereda rotez och rusthållaren en lättnad i roterings och rustninasbördan. Ehuru jag fortfarande anser samma skäl gällande, mil jaa reck ej förneka, att, om, säsom e. kt. m:ts nämnda förslag förutsät:er, lönen skulle utgöras med spanmål till owillerligen bestämdt mått, wärdet deraf lan i wissa ortet understundom iomma att stiga höare, än fom an: tanits, och werkan of ätaärren deri enom blifwa mintre witsträckt än åsyftatt war. Til fölid häraf och då numera genom ollmän författnina blifwit stadgat, alt kronans räntor och tionre skola utaå mer wisst belepp penningar, bar jag trott samma förrel äfwen böra tomma rote: od) vuftbåtlare till goto mid utgörande af ten del af foldatlönen, ej utgår i bostad. Och om, med ialttus gande häraf, lönens totalbelopp bestämmes ti 100 rer, skall, utan twifwel, soldatens aflöniny för det stora flertalet af rote: och rustbällare merföra en betyrligen minskad festnad. DÅ aränfen för ifrågawarante kostnad måtte ställas i något förhållande til nuwarande metelbeloppet af ten. samma, fan tet ej untwikas, att en eller annan skall tyda fig wara åsidosatt. Men utom det att en billig bänsyn till öfriga samhällsklasser och de upefringar, fom af dem påkallas, synes fordra, att afgiften för rote och rusthållore ej sättes all för låg ligger det rterjemte i sakens natur, att unter samhällets utweckting till större ekonomisk