wa en omtostnat unterstigande 100 rer, men 24,773 nummer för karlens upsättning och unterhåll utaifwa 100 ror och derutöfwer. De, hwilkas kostnarer unterstiga 100 rer, skulle således utgöra entast omtring 24 profent eller ide fierrerelen af bela antalet. Om i afjcende å red: fa anmärkee, att äfwen den högre kostnaden fan kännas tung, när ten drabbar swaga hemman, få må härwid erinras, att i beskaffenheten af de bemman, fom utgöra re färffilda rotarne, alltid stera ffiljattiabeter måste förefinnas samt, om oc en gång untanröjda, snart äter upstå; få att man wid förewarande frågag behandling mäåjte fästa fin upmärksamhet uteslutande dera, i hwad mån slelfwa soldathållet genom tidernas wexlante före hållanten utwuxit till en af ten ursprungliga icke motswarad börda. J teesa omständiaheter anser jag tillräckliga skäl finnas för att i untertånighet tillsttyrka en såtan reglering af roterinagoch ruftninggbefmåret, att ten aflöning, fom rote: och rusthållaren skall bestå soltaten, må begränsas till wisst belopp lika för hela riket, samt att detta belopp, uti bwilket bestaten, ter såtant tillkommer jolrtaten, inräknas, må fastställas til 100 rdr. Detta förs slag stär i hujwursaklig öfwerensstämmelse med e. k. m:ts till 1869 ars rifstag aflåtna propofi: tion; men jaa ber få tillägaa några beftämmilfer, fom jag föreställer min skola lända till gagn. För att winna mera redighet i ämnet, torde vet rerwid tillåtas mia att få taga frågorna om folvatroterinaen och rusthållsinrättningen hwar för fia i betraktanre. Förtelen deref, att soldaten erhåller bostad å rotebållarens mark, bar jar i mitt unterråniaa memorial den 31 tecember 1868 och äfwen mid flere andra ställen sökt srambålla. De skäl jag terför anfört wir håller jag ännu, och anser fåles reg såsom aUmän regel böra stiacgas, att rote: bålaren skall wara skyldia att Mot aftraa i den faststälda lönen lemna seldaten bostad; men då, enligt ve nu för wissa orter aällante fneftefons trakt och antra författningar, en fåran skyldighet ej är rotebållaren åland och anskoffante af bostad, ter torp nu ej finnes, mähänta någon aång fan möta swåriabeter, har jag trott, att unvantag från ten aUmänna regeln må å dessa orter funna medgifwas de rotehållare, fom sådant önska. Äfwen i en del andra landsorter bar, faftän tnettefontraft eller annan författning stadgar att bor stad skall gifwas soldater, håftwunnen fed likwäl blifwit att i stället lemna honom hushyra eller annan ersättning. Oc vå dessa till en tel pan: ffa ålvriaa bruf ej torde, utan synnerligen trängande skäl, böra rubbas, föranlåtrs jag widare hemställa om den afwikelse från hwad e. k. m:ts förutnämnda proposition hårom innehåller, att rotehållare äfwen i dessa orter må, tock endast i ten mån öfwerenekemmelse derom fan med soldaten träffas, wara tillåtet att, i stället för bos stad innatura, lemna honom annan gortaörelse. J fröåna om bostadens beskaffenhet har jag anfett det lämpligast att de för sårskilta orter nu gällonde föreskrifter finge lända till efterrättelse; tock att, — på det ej den wid ett torp få wäl behöfliga kaltäppan måtte saknas, — allestådes med bostaden skulle tölja ett mindre jorrområde att för detta änramål anwändas; wit hwiltet förbållande den kontanta lönen för dylika nummer torde böra bestämmas något länre, än hwad af e. k. m:t tillförene blifwit ifrågasatt. J ett wid förra rikstagen frarustäldt förslag, som i öfrigt mycket närmar fia vet af e k. mt framlagta, ifrånasattes, att ve folvattorp, fom nu finnas, skulle, såwita aflastningen ej öfwersteg den beräknade aflöningens wårte, fortfarande åt foldaten uplåtas. En föreskrift härom, hwilken skulle aöra en upskattning af alla soldattorp i ri tet nötwänrig, bar jag wäl ej tilltrott mig att förorda, men genem den rotehållaren lemnade frihet, att, efter aftat med soltaten, emna ho: nom, i stället för penningelön, jord af wotfwarande afkastning, tror jag tet åsyftare ändamälet funna på öfwerenskommalsens wäg winnas. Nybygnad af de soltatens bostad tilhörande hus, onser jag wäl böra åligga rotehållaren att, ikasom hittills, omb sörja; men hwad angår bu: ens unrerhällande med nödiga reparationer, jYnes mia omfojftvaden verför böra öfwertagas af taten. För vet närwarande utgör wertftäligheen af tesja reparationer ett ofta förekommande imne till twist emellan rotehållaren och solraten, det att de större bland ifrågawarande arbeten illböra den förre att bekesta, men te mindre den ednare. Wffiljandet af hwarderas åligaande skall ke genom syneförrättntna, och vet är uppenbart, Itt enftämmiabet i åsiater och beslut derwit fwårli: jen fan förwäntas. Genom den förändring jag öreflanit skulle fåran anlernina till ömsesidigt nissnöje untanrörjas, hwilket för indelningswerets framtid utan twifwel wore en gynsam oms täntiabet. Wäl komme en icke så obetyrlig kosttad att härigenom upstå för staten, men i någon nån kunde ren likwål blifwa ersatt derigenom, tt minskadt hehof af Fonefgyrvgäftnin -r sfufto on.