Norrländska Korrespondenten – 26 augusti 1871, sida 3

hwad det Hade att betyda missste ingen. Allmänna tanken wor att mannen war haljtotig. Då det blef afton, ilädde fig Bismard jom en lakej och gid till det hemlighetsfulla Hujet, klappade på dörren till de tum indiern bebodde, och blef efter lång wäntan insläpt Han utgaf sig nu för tjenare hos en rik herre, sam gifwi honom i uppdrag att köpa den underliga apparaten, till hwilken hans herre länge hade haft luft. Ten gamle tjenaren bar fig nu åt fom en galning, Har gestikulerade med armar och ben och utftötte efter en fund, följande ord: 7Min fader, ejter hwilken jag ärft denna offatt bara apparat, förbjöd mig wid straffet af fin förbonnelse oc Öudarnes onåd att någonfin ffilja mig från densamma utar mid min död efterlemna den åt mina efterkommande. TY med def tillhjelp fan man läsa i framtiden, och det fall komma så långt, att apparaten genom fina förutsägelser skal uppwäda bestörtning i hela rwerlden. Bismard förjökte nu att öfwertala indiern att låta appara ten operera, hwilket ocså snart lyckades. Han fåg bara rin gen, Jom hängde på fin tråd, stundom stannande öfwer wisse botstäfwer, hwilka styndsamt uppstrefwos af indiern. Tå de blifwit sammanlagda, uppläste denne tydligt på engelska: ja, jag ffall en gång sätta hela werlden i förfrrädelje. Vismard gjorde nu ännu trägnare förfök att förmå indian att mot en betydlig penningsumma öfwerlemna apparaten åt honom, men förgäfwes. Slutligen uppgjorde Han inom fig en plan att genom lift tillegra fig, hwad han ide godwilligi kunde ernå. Han öfwertalade en wän iill sig, en egendomsegare några mil derifran, att till en stor aftontillsällning inbinda den ens gelste lorden, och begagnande sig af lordens och hans tienares frånwaro att för staffa sig inträde i den jednares rum, hwarest han till appara:en framstälde jrågan: 7Hmad ssall jag göra för att få dig i mitt wåld? Sedan han efter något beswär lpdats tyda ringers frängningar öfwer borstäfwerna, läs:e har ungefär söljande mening: Yägg något falsit mynt i bördslå dan, och hota Honom med en anklagelje för falffmynteri, jå sia 1 du få honom i ditt wald och lydas erhålla mig. Bismard förstaffade fig slyndsamt några falsta guldfiyden, lade dem i lådan och lemnade det hemlighetsfulla huset. Grejwen lät nu genom fin kammartjenare angifwa indiern som falstmyntare. Poli företog genast husvistiation, upptädte de falffa penningarne och häktade den gamle tienaren. J fängelset erhöll nu denne bejör af Bismard, och han ingid snart, nedslagen jom han mar, Få grefwens förs-ag att uowerta hans frigiswande, om indiern mot en miss Jumma mille sälja apparaten. Ch fom nu Bismard i besittning af denna, och indiern erbök fin frihet. J börjen förftod han dod ide riktigt att bis gagna apparaten, men lärde det likwäl så småningon; då börs jade han äfwen att begagna den till andra ting än obetydlig hear Kan slog fig nämligen på politik vd) hans sörsta are bete om morgnarne war att rådfråga ringen och bokstäfwerna och läsa deras jwar Till och med nu har han ide mod att företaga någonting, utan att först hafwa rådfrågat fin appas vat. Dismarct är nu afslöjad, säger Nene fr. Presjer. Han är ide mera den, man hittills hallit Honom för. Hans inille ligger ide i hans huiwnd, uten i hans orakelmastin. Hade fransmännen förstätt slaffa fig denna i sitt wåld, furu annorlunda slulle det ide då fe ut i Tyslland!