Norrländska Korrespondenten – 26 augusti 1871, sida 3

: Hwarjehanda. Bismarcks hemlighei. Det lär hafwa lyckats, säger Iteue fr. Preje en Hr v. Magrel att upptädcka mwerkiga orsaken till Bismards storhet. Utaf en af hr v. Bigmards förre kammartjenare har v. Lagrels erfarit följande: För många år sedan wistades hr v. Bismara wid badorten Homburg. Han plågades då af stor nervretlighet. Under sina aftonpromenader fom han en gång att pasjera ett litet lufthus. Hand blid föll på ett upplyft fönster. Hwadlsom ifynnerhet der ådrag fig hans uppmärksamhet war, att genom fönsret wisade fig en sällsam gestalt, fom sysselsatte fig med något för grefwen fullkomligt obegripligt. Han war en man omkring 50 år gammal, med becdswart hår, mörka, blixtrande ögon, mörkbrun ansigtsjärg och klädd i en fantastisk, halft öfterländst dräkt. Han war sysselsatt att iyda bokstälwer eller teden, som af guld eller någon liknande metall woro anbringande på en silfwerglänsande tafla. Det hela stod på ett märkwärdigt klumpigt arbeszadt skrifbord, utfiradt med underliga djuroch gudabilder. Öfwer bokstäfwerna swäfwande en ring, iom hängde wid ett grönt snöre, hwars andra ända war lindad kring tummen od) pekfingret på en menniskofigur, som jåg ut att wara gjord af rödt läder eller saffian. Denna figur war till en del inhöljd i fläder, fom syntes wara försärdigade af kattstinn. Till en början stirrade Bismard med förwåning på denna scene; han kunde ide begripa, hwarjöre mannen med få stor uppmärkjamhet betraktade ringens swängningar och alltid med få stor skyndsamhet uppslref de bokstäfwer, öfwer hwilka den swäfwade. Såsom en bildad perfon hade han naturligtwis hört talas om Cdometern — en apparat, som allt efter bestaffenheten af den metal, som man lägger under denfamma, gör längre eller fortare jswängningar; deremot Hade Han ej Hört, att man under en dylif apparat placerar botstäfwer för att funna rik:a frågor till Honom, fom han bejwarar genom ringens swengningar öfwer bokstäfswerna. J andanom fåg han sig redan sitta som egare till apparaten och göra denfamma frågor i framtiden. Han måfte uppbjuda allt för att få den i fin eg o J uprhetsad sinnesstämning återwände Bismard Hem till sin kammartjenare att med befallning tidigt följande morgon förs ffaffa fig upplysningar om, hwem den sälljanmme främlingen wore. Derpå tömde han en half flaffa kognac i ett drag och gick till sängs. Följande dag berättude kammartjenaren, att huset beboddes af en engelff lord hwilken hade en indisl tjenare, som han medfört från Indien od war mydet bevågen, emedan denne en gång hade räddat lordend lif, Jndierns enda nöje bestod i att, då Han war ledig, ktäda fig i fin faders fnyden och kläder och sysjelsätta fig med några guldglänsande bokstäfwer och en besynnerlig figur, som stod uppstäld i hans rum. Men