Norrländska Korrespondenten – 26 augusti 1871, sida 2

vingars skugga stå ett par tjog från det industriela Belgien. Vidare, våra i första rummet älskade gäster, Uddevalla arbetareförening, hvilka hitgungat på den nya Noachs ark, sedan de förut hitsändt korpar, för att nndersöka om Göteborg var torr med besked. (Det var för torrt — derföre kommo de ej). Och de många, som sökte priser sen. Utom de vanliga prissökarna, fans t. ex. en prest, hvilken hade afgått ed på att få pris för en gyldene kalf, en annan hade den mest konstnärligt spunna ull, på hvilken affär han ämnade spiuna silke, en poet, en utgifvare af en muntrations-kalender fordrade pris för sin stora — kamp, en tidningsredaktör hade grundade förhopningar att få priset för en utvald samling ankor, o. s. v. Midt bland den öfriga villervallan af menuiskor, hvilka rörde sig i allen fram och tillbaka, fästes plötsligt upmärksamheten på två personer, den ene kommande från Lorentzberg till, den andre från motsatta hållet. Unga, intilligenta anleten bägge två; den ene personen var klädd som sjöman, den andre syntes föredraga landbacken. Personerna närmade sig hvarandra. De stötte tillsammans. ! Ursäkta... nå hvad ser jag är det inte Carl Sjögren lifslefvandes, utropade landbon. Och jag som tänkte att du redan för längesedan hade inkvarterat dig likt profeten Jonas, i en hvalfisk. Hvad tusan! Carl Ekskog, och jag som trodde att du likt en annan patriark vallade