Norrländska Korrespondenten – 19 augusti 1871, sida 2

nom läsningen af de tänkwärda de forismerna med dertill hörande förklaringar och utläggvingar, hwilta märkligt nog ide funnits att tilgå i boklåtorna hwarken i Sundswall eller Hernösand, ehurumäl vet nog borde intregfera li tet hwar att taga fånnedom om rem, fom man i en ftämning, fom lät tanfarne näftan uteflutande uptagas af prestmötet. Också war det under sådana förhållanden helt förlätligt, att åsynen af ett sälkap kortspelande herrar samt ett annat dito punschdrickande tom mig att tänka på huru det wäl skulle se ut i och med kyrkan om en strång tukt började derståres införas. Bruket af de målate lapparne lärer wisserligen ej fällan förs swaras på grund af ten tankeöfning det förmenas medföra ech torde äfwen, om det kommit under behandling på mötet, blifwit vömdt lika mildt fom måttlighetssupandet, mot hwitket stadsprerikanten fill or N. Th. Feltström dragit i härnad i den motion han till mötet inlemnat och hwilken redan blifwit i denna tidning offentliggjord, men fom ej blifwit i fin helhet af Bererningen tillstyrkt. Utan att wara ware sig rigorist eller synnerligt mört. rärd war det likwäl icke utan en wiss både twekan och bäfwan jag fmuttade på den sördömda fpritdrycken — alt mid tanten på te fmåra följder reruf kunte härflyta, såsom förlufjt at rättigheten till fyrklig wigsel och begrafning m. m. Emellertid har jag altid warit en föga warm beundrare af absolutismen, den månde nu uppen: bara fia på hwilket områre fom helst, och blef derför ide litet angenämt öfwerraskad att wid ett aftonbesök i S:t Petri Ordens tofal, finna en wördnarswärd samling herdar förlusta sig med att njuta af bordets båre torra och wåta nöjen. Detta såg jaa men mwågar icke derför förneka hwad en alad Hernösandebo berättade om huruletes en prestman skall hafwa blifwit ömkanswärd skelögd, i följd af ven tjusning en karaff renadt och en annan pemerang utöfwate på honom. Han må nade näml. ide taga fin förräriske fiende i direkt skärskädande utan lär hafwa måst nöja fig med att tasta snera blickar på honom, utan att derför hafwa welat je jnedvt på honom. Tilldragelsen är lärorik och ådapaläpger klarligen bränwinets mwåror, lifsom wådan af att låta barn leka med täntstickor inlyser af historien om det barn fom i följd teraf föll ned från fjerde wåningen och bar jag terför ide welat undanhålla läsaren den: samma, til den kraft och werkan den nu mi hafwa. På tal om rtryckenskap fan jag ej undgå ans märka det egendomliga förbund den lärda ftiftsftabend restuarationer elltr krogar ingått med den alwarliga fivan af det menskliga lifwet. Mirt jör ingängen till den wackra fyrtogård, fom göm mer den store Franzens stoft och å hwars port besökaren läser i gyllene bokstäfwer den beaftang: wårta upmaningen Tänk på döden, midt dere: mot ligger Hofs utwärrshus, jom wisserligen af jer lijwet mera än döten. En annan restauration lewer och hafwer fin warelse under Sancte Petri wingars skugga, och den wördnatswärde Aposteln fär till oc med sanctionera prestationerna af ett ranstt s. t. harpoletaresäuskap. Jag har någons gång hört sägas, att Hernösand more ferligare, unständigare och gurefruttigare än Suntswal och will gerna tro ret, hwad det yttre eler skenet an: går; men Suntswalleborna måste å ancra sidan tillerkännas förtjersten af större uprigtighet ty får widt jag wet gör man der ej Petrus till dörrwaks tare för bhundfröjder. Om någon härtill inwänder att tetta sista ej bör till pres:mötet, Jå swarar jag: Jag wet ide; men jag wet att det fan ej wara obefogadt att wilja reflektera ölmer Petrus, åtminstone tå man är på ett möte för tyrkan, fom ju bör wara bygd på den tlippan. Den fom warit i Hernösond wet, hwilket egenz domligt intryck denna stad gör på befökaren, helst om ban kemmer från Sunrswall. På vet fed: nare ställen pulserar starkt det nittonde århuns