Norrländska Korrespondenten – 8 augusti 1871, sida 2

ämnade lägga brefvet på posten just vid min afresa från London, så att det ej skulle blitva honom möjligt öfvertala mig att återvända hem. Jag hade så fast beslutat att fullfölja det äfventyr jag påbörjat, att till och med om min tant sjelf kommit med alla möjliga löften om kärlek och lycka, skulle hon ej kunnat rubba mina föresatser. Jag gjorde senare på dagen en del nödvändiga uppköp. Min garderob var, som förut sagdt, altför elegant och dyrbar för min nuvarande ställning. Jag köpte således några enkla drägter, som ej kunde väcka uppmärksamhet. På torsdagsmorgonen aunträdde jag mia färd till Cornwall. Följande dag vid middagstiden upnådde jag Porthren. Jag for till ett af de förnämsta hotellen och beställde der ett ekipage, som skulle fortskaffa mig till Tremarthen, Trogen det råd jag fått, afhöll jag mig från att göra några frågor, ehuru jag kände mig starkt frestad dertill. En tröttande färd genom dystra, ofruktbara trakter förde mig till byn; derifrån hörde jag tydligt, fast på afstånd bruset af väldiga vågor, som bröto sig mot staanden. Kusken stannade och frågade, hvarthän han skulle föra mig. Jag sade honom, att jag ämnade mig till Ingledew House. Han syntes ytterst förvånad, återtos sin plats, och inom en kvarts timme stod jag vid målet för min färd. I sanning, mr Wi,son hade skäl för sitt påstående, att läget var dystert. Spår till någon mensklig boning fans ej, så längt ögat kunde se; hvarken fågelkvitter eller ljudet af