let eller slutna tätt intill dörrspringorna, för att förjöta giosa hwarmed inkrättarne syeselsatte fia i bygnaden, sågo och hörde snart en hop kvinnor bestiga trappan och ila uppför ven. Decsa kvin: nor buro fmå ämbar, fyllda med en luktande mät ska, och stora penslar, litnande dem fom planssirytarne begagna. Man såg snart, huru de öf werströko golf och wäggar med denna wätska för att bereda eldswåda i huset. När de hade slutat sitt arbete, aflöstes de af män, fom antände aba wåningarna, den ena efter den andra, börjande med ten högsta, och fom derefter öfwergåfwo hus jet, sedan de såsom alstedshälsning framkastat detta förskräckliga skämt: Roen er bra oh om 3 fån för warmt, få söken att skaffa er i8. Mr B. skyndare ut ur källaren; han ilade til fin wäning genom läagorna, som angrepo trappan; bang taflor woro redan heta! Han hade likwäl tid att bära tre eller fyra af dem till köket, att stäula dem under kranen deritädes och öfwerskölja dem, att linda dem i wåta skynten och nedbära dem i tålaren. De andra hyresgästerna wille likjom han rärta det mera dyrbara aj sin egentom, men det war för sent; det war ide längre möjligt att passera trappan. Til och med mr B. bade retan blifwit nädd af elden; hans Hi: der hade blijwit antända på flera ställen. Man wille nu fly ut, men kulor och granater regnade ned öfwer platsen. Dessutom twungo nä gra upproriska flyttingarne, genom boteljen att ffjuta på dem, att ånyo taga sin tillflytt i källaren, der man topp fara utt tväfwas af röken. Till all lyda dämpades elden, innan den uppnått bottenwåningen och källarhwalfwet förstördes ide. Men man kan föreställa fig dessa olyckliges ti danden och ängest, innestängda i nära 24 timmar under vumerna aj sitt hus, mitt under det Hel: wetiska dånet från kanoner, granater, fulfprutor och bomber. De woro i i ett tillstånd gränsande till förtwif lan, då plötsligt en man med af trut swärtadt ansigte störtar eller snarare taftar fig utför trap