Norrländska Korrespondenten – 4 juli 1871, sida 4

Gharad. För Hovet. Korrespondenten aj H. Å—m., Fag minnes, då jag war en liten gut ch sprättade i ssärp oc folt med mera; Da mar jag morsk och wille utan prut J barngemaket oinstränkt regera. Jag mins, att jag i smatt mar on tyrann, Så jag id hörde mina systrar hwista, Jiy jag ingen högre glädje fann An docd-familjen utan sloning piska. Min gra dadda förebrådde mig De) sad mitt första åt mig många gånger, Men jag war morff och mille föra krig Med dockorna samt andra koltgarsånge. Jag warnad blef utaf sta mor och far, Som sökte mig med godo educera; Men det en sädd på hälleberget war, Som tycktes inga frukter kunna dära. Då mind jag att min far blef mägta wred Och faft i mammas knä jag siyrde kosan, Cå gaf han mig mitt andra med besked Och tog sig sen en dugtig pris ur dosan. Men tiden gick och så han alltid gör Öch wi ju stäudigt följa med på färden: Jag wäxte till och blef en fin munsjör ESom ffulle ut och lära känna werlden. Min första ulflygt blef akademin: Jag tog studeuten, fastän kuggad nära, Fiå hwita mössan; tänt hwad jag war fin, Der jag i Odenslund nu sågs spatsera. Der wid mitt hela — ad, hur mången gång Jag wandrade od) wid dess milda brusning Jag swärmisk blef och stämde upp en sång Om gamla Swea utaf pur förtjusning. Men ad, en sak jag bortglömt har så när Att om mitt tredje någonting beskrifwa, Det samma sak jnst som mitt hela är Och mer upplysning kan jag idde gifwa. Ordet till charaden i n:r 75 är: Wemod 33 ——