ton med Jnaålltaget samt upptbdttactv ( VÄRVAS af lantshöfdingen m. fl. Efter ett kort uppehåll i wäntsalen afreste, såner G. P, h. mar i eget öppet ekipage lantwågen till Särö. Enliat till utrife8-Tepartementet ingången underrättelse an: tände fonungen wid ged helsa till Särö i tisdags på aftonen. Resande. Red Haparanda, som passerade förbi Piteå i månrags, följve ven berömde Afrifas resanden och skriftställaren du Chaillu, bekant i Swerige bland annat genom ett arbete för unge dom Goridlalantet, och fom forskare i Afrika tita ryftbar fom Vwinastone. Han är bosatt i News vorf och nu stard på en refa till Norrkap, samt skall sedan efter att hafwa genomströfwat Luleå lappmark taga återwägen genom Norge. Follmöte i Fjellinge den 26 juni angående förswarswäsendets ordnande. Det af rikeragsmannen Swen Nilssen i Österslöf utlysta fommanträtet å Fjeltinge gåstgifwaregård war talrikt be sött. Oattadt vet häldregnade större delen af var aen bare representanter för alla delar af häradet lommit tillftäreg. De beslut, som fattades, äro betecknande för befolkningens i rrenna ort itällning till förswarsfrågan. Wi merrela nu ve beflut, som af mötet jattades. Det bör an märkas att tessa beslut wid: togos enhälligt, utan att ens någon tillstymmelse till oppofition lät fig förmärta. De woro af föl jande lydelse: Att hwarje statsmedboraare år skyldig deltaga i lantets förswar med hela sin personliga friag tjensttuglighet och bitraga till lestnaderna för förs swaret efter fin förmögenhet eller årliga inkemst. Att förswaret bör hufwudsakligen grundas pä allmän wärneplia t utan rätt till legning eller fri töping. Att stamtrupp för de så kallade specialwapnen är nörwändig och, åtminstone under närmaste frame tiden, behöflig äfwen wid infanteriet. Att kostnaderna för denna stamtrupp somt till förswarswäsendet i öfrigt böra bestridas af statswerkets allmänna inkomster. Att för åwägabringande af dessa förändringar fordras någon tid för öfwergången från närwa. rande till de nya förhällantena, em hwars längd mötet tror fig hwarfen böra eller funna göra nå got bestämdare uttalande, än att ret anser den böra lämpas efter den tid, fom erforrras för att låta dett gamla stamtruppen afgå, och i stället anta en ny efter andra arunder. Ett förslag of den i Eslöf utfommante tidnin: gen Framåts redaktör, hr J. B. Westenius, att mötet skulle förklara, det konungen bör betagas rättigheten att börja kria, föranledre en temligen emständig distussion. Då slutligen propesition framstäldes, blef förslaget med stor majoritet förlkastadt. En af samma talare till mötet gjord hemståältan, hurwwidra det fan antagas att wårt land är i stånd att förswara fig emot en fiendtlig invasion, gaf anlednina till ett meninasbyte mellan nåmra talare. Med eftertryck: framhölls att Swerge både kan och bör häfda sin urgamla frihet och sielfstänriahet. Man anfåg ide nörigt att framställa någon proposition med anledning af ifrågawatande hemställan. En owanlig grefwe. Det folkmöte i Katrine horm, hwarom wi sist berättade, öpnades af Arefwe C. G. Kalling med följande frimodiga ord: yDen första tanke, fom wid ett sådant tillfälle fom detta nästan sjelfmant ins:äller fig är denna: Öwarför har wi samlats hit eller hwad är meningen med alla dessa folkmöten? Jag tror mig tunna påstå att renna rörelse bland wår talrikaste samhällollass, den mindre jordbrukaren, ej är någon tillfällig nyd, utan grundad i ett werkligt djupt behof. Jag tror ven wara det slutliga, nörwändiga utbrottet af ett ändtligen till full flarhet kommet merwetande af ett werkligt förtryck. Ty hurudan är wäl situationen? Wi fe renae ringen, nästan alltid sammansatt af embetåmän, i tyst förakt ej låtsa det ringaste om wåra for: dringar på likställighet i beskattning, wi fe rite vagen, med undantag af andra kammarens behandling af förswarsfrågan, och, att döma af dess rer sultater, i allmänhet besjälad af en mot dessa for dringar siendtlig anda, och slutligen fe mi ftädernas tidningspress nästan enhälligt ställa fig upp kring de privilegierades bandår få snart mi höja wårt fältrop: jemnlikhet i beskattning! Hwad å terstär oss då annat än att komma tillsammans för att meddela hwarandra wåra bekymmer och wåra önskningar? Enligt den nya riksdagsordningen ligger mat: ten i wåra händer blott wi weta att fatta den. Det är detta folkmötena böra werka och det är od derför de förhånas od) förfättrag. Men tår tom oss endast hålla tilfammang och ej förtröttas, utan enigt samwerka, och jag tror mig funna för säkra att framtiden då är wår och wårt fosterland blir då dubbelt älskadt, emedan det blifwit en rättsinnig moder, som lika ömt älskar alla fina söner. Hr Lenifstedt. fom i nästan alla tidninaar fått