Norrländska Korrespondenten – 4 juli 1871, sida 2

Cherubino och Celestini. Öfversättuing från fransyskan af A. B. C. (För Norrländska Korrespondenten.) III. (Forts. från n:o 73.) — Hvad går det åt den der lus igkurren? sade Andrö i det han höjde sig på tåspetsarne och såg öfver Jacomos axel; händer honom ofta sådant der? — Stilla, stilla Luidgi, sade Jaromo och gaf röfvaren eu vink, och sänk din bössa, ty om det också är din mening att afslå aubudet, är det kanske icke de andras. — Det är allas mening, är det icke så? utropade Luidgi, vändande sig till sina kamrater. — Ja, Ja, svarade alla på en gång, vi vilja lefva och dö med vår kapten. Lefve kaptenen! Lefve vår far! Lefve Jacomo! Maria sade ingenting, men tårar af erkänsla runna nedför hennes kinder. Du hör? sade Jacomo vändande sig till Andrö. — Ja, jag hör, svarade Andre, men jag förstår icke. — Niväl, dessa män säga att de vilja lefva och dö mig, ty det är jag, som är deras kapten. — Ursäkta mig, sade Andre i det han gjorde en militärisk helsning, jag kände er icke, Åra den som äras bör. — Det är bra, sade Jacomo med en åtbörd