— Par dieu! se der åtminstone en som talar fransyska, så att man kan förstå och komma öfverens med honom, sade Audre i det han fattade bättre tag uti trädet. — Hvem jag är? jag är Andre Trochot, född i Corbeil nära Paris, voltigeur vid 34 linieregementet, hvilket kejsaren behagade kalla den oljungande blixten. — Hvad har du här att göra? fortfor Jacomo. — Jag kommer för att öfverlemna min Öfverstes uitimatum, som man brukar säja. — Det är godt, sade Jacomo. — Om det är godt, sade Andr, så torde ni vara så artig och på något sätt hjelpa mig upp, t. ex. genom att släppa till mig ett tåg och sedan varsamt draga wmig upp. Dervid gjorde han en rörelse såsom då man hissar ett ämbare ur en brunn. Jacomo gick några steg åt sidan och tog derefter fram ur en buske det några dagar obegagnade tåget, hvars ena ända han släpte ner till Andre, som gjorde fast den omkring lifvet samt omfattade det med båda händerna ofvan sitt hufvud. Då han genom dessa dubbla försigtighetsmått arvsåg sig säker, gaf han signalen: Hallah! upp! upp! Jacomo visade att han fullkomligt förstod anropet genom att draga tåget åt sig. Andre började sin himmelsfärd, i det han i ändan på tåget snurrade omkring såsom korset på en härfvel. Då han slutligen kom till klippans kant, steg Jacomo på tåget, så att det ej skulle glida ned och räckte handen åt Andre, som med all sin styrka fattade tag uti densamma