Norrländska Korrespondenten – 27 juni 1871, sida 2

Cherubino och Celestini. Öfrversättning från fransyskan af A. B. C. (För Norrländska Korrespondenten.) III. (Forts, från n:o 72) Ett annat skri besvarade deras. Det var Jacomo, som uppgaf detta. Lockad tiil stället af skottet, hade han på långt håll åskådat striden och kom fram just i detta ögonblick, då den genom de båda fiendernas fall slutades. Han utsträckte armen likasom han skulle hafva kunnat hejda dem, men då han såg dem försvinna, sprang han med en jaguars vighet på det yttersta af klippan der man kunde öfverskåda afgrunden, sänkte ögonen och såg i djupet banditens stympade kropp bortföras at bergsfloder. — Kamrat, ropade i samma ögonblick en stämma några fot under honom; kamrat! Jacomo vände blicken åt det håll hvarifrån rösten kom och märkte der Andre ridande på ett träd som växte fram ur en klipprunna. Genast i början af sitt fall hade de två motståndarne släpt hvarandra, och Andr6 hade haft den lyckan att få tag uti det räddande trädet. Han hade derefter svingat sig upp på stammen och satt un på densamma med den der branta, nakna klippan, till hvilken han icke hunde uppklättra tio fot öfver sig och med afgrunden, i hvilken banditen nedstörtat före honom, under sig. — Hvem är du? sade Jacomo förvånad.