Norrländska Korrespondenten – 13 juni 1871, sida 2

Cherubino och Celestini. Ökversättning från fransyskan af A. B. C. (För Norrländska Korrespondenten.) II. (Forts. från n:o 67.) — Men om det vore .. — Uvem? — Ni förstår... — Nej! — Till exempel en vän; och han gjorde en gest, som skulle uttrycka hans tanke: han förde sitt pekfinger så långt det var rätt in i munnen. — En vän? upprepade kaptenen, dumhufvud, om icke en sådan nedstege från himlen, så icke kan någon komma till oss från jorden, så väl bevakade äro vi. — Förbanna mig jag förstår något, mumlade Antonio begifvande sig på sin post. Natten var lugn och hvarken vän eller fiende oroade Autonio. I dagningen lät kaptenen aflösa honom. Då han återkom hörde han Jacomo likasom föregående dagen säga till en af sina kamrater: I dag är det din tur, och denne begaf sig bort tillika med två kamrater utan att säga ett ord. Antonio var aldeles uttröttad; han hade icke sofvit det ringaste på två dygn. Han sökte sig ett skugit ställe, valde en tufva att lägga hufvudet på och sof på sin kappa ända tills det var tid att äta. Mjåltiden bestod denna dag liksom den föregående af vildt. Antonio