Norrländska Korrespondenten – 10 juni 1871, sida 2

Cherubino och Celestini. Öfversättuing från fransyskan af A. B. C. (kör Norrländska Korrespondenten.) II. (Forts. från n:o 65.) Timman då skyltvakterna skulle utställas var inue; Autonio erbjöd sin tjenst, men Jacomo ville ej antaga den, sägande, att han nu borde vara trött efter den långa vandringen och att turen nog skulle komma till honom. Tio minuter sofvo alla med undantag af posterna och Antonio. Följande morgon uppstodo alla glada såsom fåglarne som sjöngo vid bergets fot; Antonio ensam var trött, ty hans oro höll honom vaken och han hade icke fått en blund i ögonen på hela natten. Klockan sju på morgonen såg Jacomo på en lista och pekade på en af sitt folk, sägande: Det är din tur. Mannen gick utan att svara, tillika med två kamrater. Antonio erbjöd sig att följa med. — Det är onödigt, svarade Jacomo utan någon vidare förklaring, tre man äro nog. Två timmar derefter återkommo de tre männen. Antonio betraktade uppmärksamt den som kaptenen hade utpekat och såg några skråmor i hans ansigte och på händerna, se der alt. Fyra timmar derefter såg kaptenen på solen och sade: — Nu är det tid att äta. Alla satte sig på marken och maten blef framburen. Den bestod af två rapphöns, en