påståendet uttatdc, Ull tll 1:01 ttUTvtU!?7 leken förefinnes på wåra motståndares sita, och wisst år att der icke saknats höalindra förfätrin: gar i sårant afseende. Detta bar dvod erinrat mia mycket om en öfwerläggnina, fom jaa för några år sedan åhörde inom ett af de fordna Riksstånden, då en åldria och wörrnatswård leramot af samma Stånd fann fia föranletd att uttala ett warningens ord mot missbruket af fosterlantskär lekens namn, eller emot att. såsom hans ord föllo, altför myctt slyltra gewär med sosterlandslär leken; och tet är ide få utan, att äfwen här skuule funna före finnas anlerning till en dylik warning. Jan skall tod ide uttala den; men hwar jaa med säterbet fon föga och hwad jag bör säga vet är, att det ide är få aldeles gifwet, att den fosterlantslärlel är ven warmasie, fom tlättwindis gast tansar fram öfwer tungspetsen. Herr Ol. Wikström: Herr Talman! Mina Herrar! Då föreliggande fråga, förswarswäsendets nötwändiga och tirsenliga ortnande, redan från alla sidor blifwit få arundligt behandlar att blett afgörandet synes återstå, skulle minst en nykommen representant af rifstagen, såsom jag, wänat bryta mot grannlagenheten att icke enödiat upptaga fams morens tid, synnerlinast i denna sena aftonstund men dels en föregående talares åberopande af eu honom tillhandakommen adress med 145 namn mest från den walkrets, jag bar äran representera, tel8 den med innehållet i nämnda adref olika mening fom är råvande, — jag wångar säga, hos vet stora flertalet of Sundswalls innewånare, — dels oc min egen ställnina till frågan mana mig tock att wördsammast anhålla om fammarens upp märfjamhet för nåara få ögonblick. Let sen, fom jaa är, att icke i denna wixtiga frås aa funna hafwa en åsigt, öfwerensstämmante med alla mina kommitenters, wågar jag dock hoppas, att det icke må anses alltför förnärmande för mig, att den del af Sunrswalls befolknina, fom omfattat det kungliga förslaget, hwilket jag ide fun: nat pilla malt til fin bangrförare kongl. bofpre: difanten Lithner, ty någon pålitliaare och fraftiaare i dylift fall funre wäl ej finnas, än denne min högtäratre wän Jag fir dod nämna att äfwen en annan del af nämnda fumbhäves ffattvragande befelkning — jag fan ej säna huru mån: an hundra — äfwen till mia skyndat med en adress med anhållan, att sawira jag gillare deras mening jag i förelingante Riksangelägenhet måtte söka föra wissa grundsatser gällande, och jag tillåter mig att ur nämnta adress i i anfeende till ti dens korthet anföra endast det wäsenrtligaste. Den första deri uttalade grundsats är den: Att föra fredens talan emot krigen. För de fredliga idrotterna, de enda som kunna gifwa ett folk sann och warakiig ära oh utan hwiltas lugna bedrifwande allmänt oc enskildt wälstånd blir en omöjl ghet, fins intet mera hämmande, mera förödelsebringande än dessa olydliga och förbannade afbrott, som kallas krig. Wår känsla refer fig upp emot dessa yttringar af wilddjur hos menniskan, emot detta brodermördande ide mindre lifligt än mår eftertanke förkastar dem såsom stridande emot kristendomens enklaste grundsanningar och emot hela rigtningen af wårt års hundrades odling och mi wilja derför på det bestämdaste pros testera emot kriget. Ett enda stort och alla andra öfrergående intresse fins för arbetet od) arbetaren, d. w. s. för lans det — det är Freden. Må wi få den betryggad och wi alärja oss i wissheten att uppfyllelen af wåra rättmätiga önstningar om akming för Arbetet oh arbetaren, om jemnlithet i kommunen, i staten och mid domarebordet sakta men säkert stall falla oss till. Wirare beter det: Det har å andra fidan ide undfallit of, att — så länge ännu Europeiska folk, glömska af religionens bud, af civilis sationens fordringar, af sitt eget oh fina grannars wälfärd och sanna bästa, låta af maktlystna och samwetslösa regenter narra sig att mörda hwarandra, att förstöra frukterna af ett träget arbete och en högt utbildad industri, att utså hat och föndring i stället för kärlek oh känsla af gemensamhet i inz tressen, — så länge är od) blir det nödwåndigt för ett fritt folk att på fäderneslandets altare nedlägga stora offer af tid, krafter och pengar för att erhålla ett få starkt förswar att ingen må få luft att beröfwa oss — freden, arbttet och fjelfständigheten. Att den enda organisation af wårt förswarswäsende, som kan af follet gillas, är den, som hwilar på grundwalen af fullkomlig jemnlikhet; Jemlikhet i den persouliga krigsbördan, få att alla frigådugliga utan undantag blifwa lika wärnepligtige och de ide krigednglige erlägga wärneslott; Adressen yrkar dessutom på Jemnlikhet i den ekonomiska krigsbördan få att, om någon orättwisa eler olikhet finues från gamla tider kvar, den förra skyndsammast afskaffas, den sednare afjemnas. J afseende på indelningswerket skrifwes: Wi böre ej dölja att, efter måttet af wår kännedom, indelningswerket synts of få olidligen orättwist och ur förjmas rets jynpunkt — få wida det kräfwer beredwillig enighet inom folket och frånwaron af missnöje — så rent ut skadligt, att def; upphäfwande bör anses ej mindre såsom en skyldig rätts wisa emot dem, hwilka i 200 år ensamme eller till största an Put bördan af förswarswäsendet än od såsom en nyt: tig fal. Slutligen uttalas såsom den förnämsta grund. satsen wid förswarswerkets ordnande föliande ord: Hwad mi wilja är således det bästa möjliga förjwar för minsta möjliga kostnad oh fotadt på fullständig jemnlithet; alt i fredens intresse. Detta anförda är hufwudsakligast innehållet af adressen från en befolkning, fom wäl ide fan beskyllas för egennytta. Men vid fråga om adressen, som dock ide torde böra lemnas utan alt affeenve, såsom intyg på 0. 336 v