Norrländska Korrespondenten – 3 juni 1871, sida 2

. . . 2 Ur diskussionen i förswarsfrågan inom Andra kammaren. Herr Hörnfelt: I denna fråga har få myc fet redan blifwit talart för och emot, att jag utan någon widtyftigare motivering fan inskränka mia att helt entelt gijwa mitt votum tillkänna. Jnnan jag ret gör, fon jag dock ide underlåta att i största kortbet nämna några ord med anleds ning af ett par yttranden, fom på den första ple: nivagen fälldes af tmwänne tatare, hwilka, bland annat, helt öppet antytce, att egennytta och fmå:finne skulle göra fia gällante hos dem af famma:rens letamöter, fom yrfade Lbitall till Utskottets förslag. Dessa båda yttranden äro få mycket mera tlandermwärda, som de framkommit från personer, hwiltas samhällsställning är fåran, ett man owilkortligen från verag fira har rätt att wänta, att de skola företrädeswis representera humaniteten, bilningen och talangen samt om hwilka man följ: oftlisen bort tunna förutsätta, att de skulle refpettera andros asiater. Man har kunnat antaga detta så mycket heldre, som de borde weta, att, om man icke kan förskaffa sig anhängare för sin äsigt på öfwertygelsens wäg, man swårligen lyckas wine na medbåll derigenom, att man slungar smädelser öfwer fina motståndare. Om jag på ringafte fött kunte hafwa någon aning, huruwira eller i hwad mån tressa Herrars eget votum må bestämmas af såtana motiv, fom de här emförmålt, eller egennytta och fmäfinne, wore det kanske på fin plats att erinra om ben gamla sanningen, att den fänsner bäst waran, fom tillwerkar den. Men dåjag ide är i stånd att säga det, skall jag lemna alt uttalande derom å sito. Deremot anser jag mig wara i min fulla rätt att protestera mot slika yt tranden. Det torde wara en pligt för hwar och en att tillje, att inom en församling, sådan fom denna, må unrwikas utlåtelser af den beskaffenhet, fom regfr talare låtit komma fia till last. En ärad talare, fom sent i går afton hade or: det från Wester Norrlanvg: bänken, men hwilken jag vu ide fer här närwarande, anförde till ftör för fin äsiat, bland annat, att man borde komma ibåg, att här ide more fråna om några rättighe: ter, utan enrast om ve ffylvigbeter, fom åtfölja rust och rotenällen, samt att följaktligen några anspråk å efterairter dem tillgode ide wore berät: tigate. Detta påstående är ett gammalt efo från wåra ståndsriksdagars tid oc jag tror, att vet börjar bliiwa utaött. Åiminstene får man nus mera aldrig höra detta skäl åberopas, ehuru det likwäl kunde wara wål på sin platå att begagna, då fråga är om löneförhöjningar eller dylikt och, om än detsamma någon gäng råkar att frambhållas, sker detta dock wisserligen ide från den siste talarens sida. Samme talare undrade, huru den förewarande frågan skulle regleras. Han förmenade, att man gjort te största erbjudanden från vet håll han tillhör, men att rust--och rotehållarne icke wilja medgifwa några jemlningar. Met anledning här: af ber jag att få fästa kammarens uppmärksambet på, att, om Utskottets förslag i denna del blir