Norrländska Korrespondenten – 1 juni 1871, sida 1

ningar uti förswarswäsendet derigenom skulle på n gång åstatkemmas, bar man ansett fia böra öreslå en öfwergång af 15 år för ten nva fram: mens införande, under ret man agenast atager fir en föröfat wärnepligt, merföronde så utsträck öfningar fom ända till 90 a 100 danar. Det finnes ingen rimliabet, och ret är ide ens tänt: bart, att den swenska tordbrufaren förmår i from tiden bära båte indelnin ewerfket och den fålunda förökate wärnepliaten. Ar det wäl t. cr. någon rimlighet, att i Norrlanr, rer fommaren räder hönst 4 månader om året, ten kroftinaste delen ar ten manliga befelkninaen under nära bälften af renna tid skall nöraas ligan och exercera, under det att jorten dessutom ensam får underbålla ftam: truppen? Jaa tror tet sannerliaen icke, jag tror att man bör afta fia för att unter freden få ut: arma folf och land, att det ingentina finnes att swara tå higet möjligen tommer Dt fan vå falla mänpgen in att tänka: låt städerna, far briksitfarne, bankerna, ssapparerarne, fapitalisterna, förswara fig fjelfug, under tet den jorrbru tante befollningen får föruvara fis! Wi få då fe, om fienden börjar utt ani te jerrbiynkande rotehällarne, derjöre att ret är dessa fom under: hala stamtruppen i wår armt, Jaa tror fnape past detta, jag tror att, om fienden en gång foms mer i lantet, ban noa skall göra början med fiör stäterna och söka göra fia til goro hwad fom finnes uti ver befintliga kassakistor. Det fan vå hända, att tassan går fin fog, innan man bunnit sammandrana den af jertbrufarne underhållna stammen, och tager fienden tå en eler annan tirningeskrifware md, få mil jag önska vem lyda på färden. En talare på Göteborgebänken trodde, att fmens ffa joltet ei skule rygga tillbaka för att förfmara fina tegar. Ja det är sannt, men om de ärolifa williga att förswara wissa millionärers tasalistor, vet twiflar jag mycket på. Bäst är att folket förs swarar tegarne och millionärerne kaåssalistorna. Vi få vå fe hwar fom är mest benärligt för fi enren och hwem som mst förlorar bärpå. Sams me talare war mycket mån om re fattiga arbe tarne, hwilkas talan han i år påftor fia föra; men låtom oss aflöna ren fiåenre armeen efter bewillning för inkomst, tå tommer ren fattige are betaren att betala endast några öre, millionären deremot några hundra r:dr, fom ban nu fortfa rande will lägga på den swenska jorrbrukaren, rotehallaren. Såtan är millienärens patriotifm, men den fan mäl ide kallas för egennytta, eller huru? Flere talare hofwa framhållit, att Utskotts majoriteten welat sätta en löesdrifwarestam i stället för den intelta stammen, fom unter 15 år ffulle småningom sönterfalla. Om reese talare hade lästate föreskrifter Utskottet föreslagit i afseende på stylri, heten för bewöringens och landstormens första uppbåd att anmäla flyttning från en fommun til en annan, hwilka föreskrifter jag ber att nu jå urpplåfa, så tror jag att omtåmet blifwit mildare. Utskottet säger i g 14 af bemäringela: gen: Dessa listor (förtedninaar på de bemwär ringeskylrige) stola inom ten 15 råföljande jannari för aranskning öfwersändas till wererbörande pastorsembeten, hwilka genom antecknina å vem böra upplysa, dels om någon af deri upptagne bewäringeskyldige aflitit eher afflyttat till annan ort, fom, vå ben är känd, bör uppgifwas, dels om och hwilka bewåringeskyltige, utom de å listorna upptagne, efter mantalesktrifningen inflyttat i förs samlingen — — och i 8 41: Hwad i affeente å bewäringen är stadgart i S 14 om listors upps rättande gäller och i fråga om landftormen. Jag tror, att ve häraf skola finna, att det inaalunra är Uiskottsmajoritetens menina att släppa den blifwande stammen på lösare fötter än bemwåäringen och luntstormans första uppbad, och jag ber rem låta alla farhågor i det fallet förswinna. Man fäöper, ott Utffottet ingentina welat göra till betrygganre af wårt förswar. Detta är den De