Norrländska Korrespondenten – 30 maj 1871, sida 2

Cherubino och Celestini. Öfversättuing från fransyskan at A. B. OC. (För Norrländska Korrespondenten.) II. (Forts. från n:o 59.) — Behöfver du icke hvila dig Maria? sade Jacomo till henne så mildt som det var honom möjligt. — Jag är alls icke trött, svarade Maria. — Ett för långt vakande kan skada ditt barn. — Nå, så får jag väl försöka att sofva då. Jacomo utbredde sin kappa på marken. Maria lade sig på densamma och sade i det hon rädd betraktade honom: — Ån da då? — Jag, svarade Jacomo, skall söka en väg genom de förbannade fransmänneu; de torde kanske icke känna så väl till bergen att de besatt alla passen. Vi kunna icke i evighet förblifva på denna klippa, utan måste bege oss härifrån så snart som möjligt. — Då vill jag följa dig, sade Maria uppstigande. Banditen zjorde en rörelse. Du vet, fortfor Maria, huru säker min fot och huru skarp min blick är samt huru lätt jag är. Låt mig följa dig, jag ber. — År du rädd att jag skall förråda er. Då dessa män hafva förtroende till mig, bör icke heller cCu tvifla. Två stora tårar ranno på Marias kinder. Banditen närmade sig henne.