Jnri kes. Sundswall den 9 Maj. Sjöfarten. ÄÅngfartyget Wester-Norrland hade i söndags den oturen att på mäg härifrån till Hernösand stöta på det j k. storgrundet men blef flott igen efter att hafwa kastat en del af foljörrådet öf werbord och äterwände derefter i anseende till den massa drifis, fom af den ostliga winden hopats inom Bremön. I dag fl. 8 gick Wester-Norrland till Hernösand. Gustaf Adoli, som i söndags gick jrän Stockholm, bar ännu ej ankommit utan fär, enligt hwad man mill weta, ligga wid Bremön, likaledes hindrad af is att inlöpa oh har ännu ej synts till. Den adress, fom mi i n:r 40 omnämnde hafwa afgätt till riksraemannen P. Tjernlund, i vöjtråttefråaan har nu kommit of till banda och meds delas här enligt löfte: FI samhällsfrågor bafwa af befolkningen ins om ren welkrets, som Ni är kallar att wid rifddagen representera, omfattats med få aumänt och eceladt intresse fom frågan om utsträckt rösträtt Den tillfrersstållelse, hwarmed denna befolfning emottagit underrättelserna om de wid olika riksbagar wäckta förslagen, åsyjtante ändringar i nu gållande röstbestämmelser, häntyder på, att densamma kommit til ful insigt af olämpliaheten i nuwarande röstarund, på samma sång den känner ett oafwisliat behof af att få denna ändrad i öf: werensstämmelse med tirgandang kraf. En gransk ning från rättwisans och billighetens synpunkt af re paragrafer i kommunallagen och rikstagsortningen, til hwilkas ändring eller afskaffante wi aå att anhålla om eder merwerkan, fule tillfullo ädagalågga ohållbarheten af den princip, hwarpå deefa äro baferare; men wi anse en fåran aranft: nina bär få mycket mindre böra ifrågakomma, fom den blott skulle komma att innehålla en oms fägning af hwad fom under ett balft decennium i tal och skrift mot desamma anförts Vi inkfrän: fa of till att förttara, det wi med berörde para: arafer afse förordningen om cencus för walrätt och walbarhet til rikeragens andra kammare samt stadgande om ren graderade röstskalan. En sak är ret vod, fom, efter wårt jörmenan re, blifwit af allmänbeten allfför litet behjertad, och hwarpå wi wilja fåsta ever synnerliga upp: märlsamhet. Det politiska rättelöshetstillstånd, fom för när: warande råder i Europa, har ställt förfmargfrå: gan främst på tagordningen i wårt land. Ma nad af stundens kraf, bar regeringen skyndat att förelägga rikeragen förslag til förfwarswäsendets reorganisation, — och stora äro i sanning de for drinagar, fom i detsamma stållas på folket. Detta är tock williat att underkasta fig de materiella uppoffringar, fom oundaänaligen äro af nöden för betryagandet af ress nationella tillwaro. Men ret fordrar å fin fiva tillmötesgående från regeringens och representationens sita Riksdagen bar wisserligen bifallit de anslag, regeringen äskat för istäntsättandet of fästningar, anskaffundet af krigs materiel m. m., — och härutinnan anse wi den hafwa handlat i full öfwerensstämmelse med folkets önskningar. Men för att landet i farans stund skall tunna ega utsigt att afwärja ett fienrttigt anfall, fordras ide blott fästningar och mar pen — det fordras framföralt, att alla waypen: föra män äro på sin post. Des af landets myndige och oförwitlige medborgare, fom sakna representationsrätt och följaktligen i politistt hänseende kunna betraktas som samhällets parias, skola mid skeende utskrifningar tanas i anspråt. Hwat! — om desse i känslan af sitt politiska omyndighetstillstånd skulle wägra att göra sin pligt? Wi säga icke, att så kommer att ske; wi säga, att det fan komma att ske I alla hbändelser — och då Elyitan mellan dem, som hafwa och tem, fom ide hafwa någet att föga om allmänna