— Hvarföre det? — Han sof med öppna ögou och tycktes betrakta mig — Vi skola följas dit. De sprungo derifrån, men snart saktade de sina steg. Derefter gingo de endast fot om fot och slutligen lade de sig på marken och kröpo såsom ormar. Då de nalkades rosenlagerbusken höjde de hufvudet och märkte att röfvaren ännu låg i samma ställning som de först hade funnit honom. Den ene kröp på venstra sidan om honom och den andra på den högra. Då de kommo honom helt nära togo de knifvarne mellan sina tänder och reste sig upp på knäna. Röfvaren syntes vaken; ty hans ögon voro aldeles vidöppna, men blicken var orörlig. Celestini gaf Cherubino ett tecken med handen att han skulle följa alla hans rörelser. Röfvaren hade lutat sin bössa mot ett klippstycke och omlindat låset med en silkesduk. Celestini lossa varsamt duken, höll den öfver Cesaris hufvud och seende Cherubino vara färdig, tryckte han ned den i det ban skrek: — Skynda nu! Cherubino kastade sig som en ung tiger på röfvarens hals. Denne upphäfde ett förskräckligt skri, rusande blödande upp, afsköt på måfå sina pistoler och föll wed död. (Forts.)