Inrikes. Sundswall den 15 April. Det fins wäl ingen swensk man eber kvinna som icke med en wiss orelig tänsla emotser det af: görande, hwartill tanske reran näfta wecka swenska fellets till ritemöte samlade representanter skola föra den ofantligt wigtiga och på djupt käånnbara, öfweralt inaripande följder bördiga förfmargfrå:aan De börtor ref ordnande kräfwer af oss äro få ansenliga att de reraa i och för fig mäste uppwåcka mycken betänffambet och stor warsamhet, ins nan be päläggas of, för generationer kanske. Dertil kemmer de mera medelbara följderna af en ahmän märnepligt och ett tyrt förswar, att omärs berliga arbetetrafter pragas från det preruktiva arbetet, och att betyrande kapitaler pragas från hanvel, industri och jorrbruk för att nersänkas i haf: wets tjup eller nedgräfwas i fästningsmurar eller fastlåsas i gewär och kanoner. Det år alldeles ide ewisst, att de öfare fraf förswarswåsenret ftäller på oss, skola i någon mån blifwa en hämsko för mår frerliga utwecking. Med undantag af en eller annan militär har heller ingen med glädje tillmötesgått hwad man kallat och, löjligt nog för 1871 kan falla tideng fordringar. Twåärtom fynes alla tänkande hafwa betraktat förswarets bör: ver såsom en kalt, ven man helst wille önskat hafma ått från det swenska folket. Men tiden är hård ech wi befinna oss på aftonen till afgörandets dag. Här möter of en omständiahet, fom mer än t. o. m. bwad mi hår ofwan anfört kan göra dem bryrsamma fom hafwa ett ord ech en röjt med i laget. Det är de olika åsigterna om sättet, hwilka utan den ringaste förmedling skarpt och oförsonligt bryta fig emot hwarandtra J rifdgdageng kamrar finnas åtminftone tmå partier med hwar fin bestämtt utpräglade åtfiat. Jnom förfmwmarsutffottet råder den fulsständiraste willerwalla, ett slags allag fria emot alla. Ge: