Norrländska Korrespondenten – 11 april 1871, sida 3

ven är ju så herrlig, och när man är ung och lycklig, och älskvärd, får man ej vara obevekhg. Jag har gifvit akt på er hela dagen och nu, nu är det så mycket jas ville säga eder. Han tryckte hårdt henves motsträfviga hand, men Selma ryckte sig lös och skyndade ner till sin mor, under det hou höll en liten monolog i bitt siove. — Det är förskräckligt ledsamt att inte mamma ett enda ögonblick kan vistas på däck! Efter ankomsten till Stockholm erböll familjen efter några svårigheter rum i ett hotell vid Myntgatan, och nu skulle man ut och bese hufvudstadens märkvärdigheter, under afvaktan på den kungliga festen. Men redan andra dagen, förklarade fru Ström, som var temligen korpulent, att hon var trött vid detta jägtande. Hon hade en präktig utsigt från sitt fönster, sade hon, ty på Myntgatan passerade mycket folk, och hon tyckte det var mycket roligare att derifrån taga det rörliga Stockholmslifvet i betraktande, än att derute i dam och solsken gå sig trött så hon var färdig att försmäkta, eller också pinas i en omnibus, som utgjorde hennes fasa. Kaptenskan höll sig således ihärdigt dervid, att mannen och dottern knnde göra sina utflykter på egen hand. ; Och kaptenen och haus dotter följdes ät, efter att hatva emottagit många förmaningar af kaptenskan, som mycket vänligt tillnickade dem sitt .arväl från sitt fönster vid Myntgatan, Eu god stund Var också kaptenen med Selma, och som han var glad och intressant och kände till alt hvarom hon frågade, var