Norrländska Korrespondenten – 4 april 1871, sida 3

in:E3 6s ETH sylla reneralen Schlotheim och de revolutionära myndiabeterna i Paris. Härom innehåller emellertid insurgenternas Jcurnal Officiel för den 23 d:s jöljande: Den 22 mars har kommendanten i Bas rig (Lullier) befommit söljonde skrifwelse från den tyska öfwerbefäl hafwaren i Compiegne: Undertednat bar äran meddela, att te tyska trupper, fom innehafwa fåstena norr och öster om Paris, bafwa fått erdre olt iutttaga en passiv och mäns skaptig hånnina, få länge te tilvdragelser, för bwilfa Parie är skäteplate, ide antaaa någon fis endtlig charakter emot de tyska armeerna, få att vessa deri enom funna tomma i fara. De tyska trupperna skola twärtom bålla fia inom de genom fretspreliminärerna föreskrifna aränser. Så snart teremet rtilktragelserna antaga en fiendtlig cbarats ter, skall statren Parvis blifwa behandlad fom fi enre Genseral Schlotheim. Härpå swarade den previsoriska utrikesministern Sanglier: Den revolution, fom centrattomirgn werkställt, bar en wäsenditligen municipal charafter och är i följd deraf ide aaressiv emot re tyska armgerna. Wi hafwa ej beller något bemyndigande att aranska te med nationalförsamlingen i Bordeaux afslutade frerswilkor. Upprorsregeringen i Paris har i lördags ut färdat ett dekret, hwaruti hon underrättar bors gersstapt om, att bon iuhlborrat sitt märf och skall afgå, få fnart de allmänna municipalwalen, fom woro beramade til i jönda.8, eat rum. 3 nationalförsamlingen i Versailles ingaf mais ren i Montmartre, Clemerceau, fom nu är i fara att bliva mördad af insurgenterna, den 20 mars ett förslag om fommunalwalen i Paris Han mos tiverade ret met, att regerinmen bade lemnat fin poft, hwaremot starka protester böjdes; man kunte trerföre nu, fare ban, envajt upprätta en fommunat myntiabet i Paris, och denna borde man sfyursamt organisera. Hun yrkade på extraerdinär behandling af renna fråga. — YInritegmis nistern Picard utmweclare, att ret unter nu rå. dante förhållanden ide kunde blifwa fråga om fria wal. Han motsatte fig den extraordinära behandlingen, få framt meningen dermed wore, att förrättancet af dessa wal skulle wara en förlitning med upproret. — Tirard, maire i Paris, fare, att bufwurstaren hare blifwit lennad i fiidet. (Thiers och Jules Favre protdtera ) Han berömde sig of fin werksamhet under betäpringen och merdelade, att ban efter den 18 mars ide funnat bihebhålla fin ställnina, fom han inne bare i följd of allmän omröstning. När han och antra, fom woro beslutna att göra fin pligt, toms mo och föreslono en åtgärd, fom kunte rädra Bur rig, emetan den sunda och tappra delen aj ber soltningen skulle ansluta fia til vem, borde församlingen antaga den. Häriaenom gjorde man slut på upproret utan att accordera med detta. — Picard fare, att om motionärerna förklarade, att malen skulle ega rum när de kunde förrättas i fribet, skube regeringen ide motsätta fia taaförslaget. Han hade för öfriat sjelf haft för afsiat att ingifwa ett förslag om fommunalmwaten i Frankrike, inclusive Paris. — Nationalförsamlingen bes flöt rerejster, att Clemenceaus förslag skulle bes handlag extraordinärt. — Lockrey afaaf en frams ställning om, att naticnalgarret sjelft måtte få wälja fina officerare, 3 sammanträdet den 21 ingaf Trochu ett före slag til förmån för Lecomtes efterlemnade och till ära för Clement Thomas, i öfwerengftämmelse med bang yttranden vagen förut. Jules de Lasteirie uppläste säsom ortföranre i en kemits utfast till eu protlamation till folkät och folvaterna, Yttersta wenstern wille hafwa ett Llefwe republiten insatt i proklamationen, och härom uppsstod ett ofantligt owäsen. Majoriteten wågrade att låta Milliere få orret och Thiers måste hålla ett kraftigt tol till majoriteten till yttrandefrihetens förmån?) Nu kunde Milliere och Louis Blanc få yttra fis, hwarefter yttersta wemsterns ändringgförflag, emot hwilket Bacherot uppträdde i be inoterata republikanernas namn, blef förfastadt. Tirard lemnade upplysningar om tillståndet i bufwurstaden och rådde till försonlighet. Han och de andra mairerna hade framstållt förflag i denna rigtning, och det hade wisat fir, att man nog kunde komma öfwerens med nationalgarret. Han bade talat med flera af dess bataljonschefer. Nationalgardisterna hade Chassepotgewär, och det fans många rödbyror i deras led. Han kände wisserligen ide de medel, öfwer hwilka regeringen förfogade; men han twiflade på, att bon wore den starkaste. (Högljurda yttringar af misshag.) Om regeringen blott wille gå in på mairernes förslag, skulle allt wara gort inom tre degar. — Förfamlingen förkastade den föreslagana dagorrningen; deremot förklarade hon, att hon i förening med regeringen skulle draga försorg om, att Paris och departementen finge wälja kommunalråd. Den förwirring och willrådighet, fom herrskat i Versailles dagarna närmast efter upprorets utbrott i Paris, afspeglar fia i följande correfponsrance från Versailles af den 23 mars: Staden