tilldragelserna i Franlrike såsom följder af friheten och då mänge dess wänner af twifwel blifwa förs sagde och blygas, att — föga mi — då erinra om den andel napoleonismens systematiska arbete på att hålla folket i träldom och ofunnighet har i detta elände och tillika om möjligheten af att något stort och godt skall framgå ur detta kaos. del frafer! utrobär Swerges officiella tidning mid anförandet af def föredrag i nationalförsamlingen Louis Blanc Höll emot förslaget om departementet Seine et Oises sättande i belägringstillstånd. Fdel fraser säger postgumman om följande Yt rande: Man måfte till hwad pris som helst se till att undwika borgerligt krig ... Man bör ide fram kalla motstånd genom öfweriladt anwändande af wåld .. År ide wåldet stundom ett redskap, fom brister sönder i deras händer, som bruka det? Tänk om gumman på gamla dagar blifwit så benägen för borgerliat tfrig, för öfmweriladt an: mändande af mwåld! Men om majoriteten har rätt till wäldet, har då ide också minoriteten samma rätt. Och om borgerligt krig är bra i Frankrike, få duger det kanske äfwen i Swerge? Ar det detta Swerges officiella tidning mill lära oss? Om res geringens organ någon gång slulle förjättas i be: hof att förorda en jörfonlig politit; är det äfwen då idel frafer? : in x Under utrikesafdelningen i dag läses om den fransta nationalförsamlingens höger — att den blott har en tanke: att störta en republitanfft sinnad mi nister. Det är ej att undra öfwer, hwad firart förut stär, att orrningepartiet i Paris hwarkes tror på menniskor eller sater. Åtminstone synen då de konservative wara föga att tro på; hwiltet bör wara skäl erinra dem om, som endast jemra sig öfwer republikanernes blindhet. Arbetsklassens pensionsförening hade i lördags ärsstämma, derwid, sedan den gamla styrelsen åter wafts, en fomite uedsattes för utarbetande af nya stadgar. J dag strålar solen warmt och klart från moln. fri himmel, tröstande oss för de efterdyningar af wintern fom i lördags kommo med yrwåder och i söndags med snöfall, fom rock warit högst ojemnt. 3 Stön oh Timrå föll blott en obetydlighet under det att wi Här åter glädja of åt ett. wackert fläds före. Riksdagsmannawalet och magistraten. Med anlerning af den upplysring stadens rikedansman till Justitieombutsmannen mertelat har magiltras ten härstätes unrver ven 31 sistl. mars afgifwit följande yttrande: v Fill riksdagens herr justitie-ombursman. Med anlernina af collega föcte dettor Olof Wikströms härhos återngåente skriftliga upplys ning om tiven då han blef wald till rikstagsman för walfretsen Sundswal—Dfterfund, då mal: protofollet från Östersund kemmit magistraten tillhanda, och då magistraten för honom utfärdat fuumatt att wara leramot af rilksdagens andra tammare får magistraten afgifwa följande yttrande. Sedan konungens befallningehafwande undere råttat magistraten, att wal till riksdagsman efter aflidne boramästaren Magnus Ahlaren erforrrateg, lät magistraten, i lithet med hwad mid twänne föregående rilsdaggmannawal eat rum, fun: göra tid och ort för walet, utan att i samma fun: görelse bestämma tigen för walets fluttiaa banrläggning; men då magistraten några timmar ef ter det walprotokollet ankommit från Östersund, sammanträrte i i och för årendets widare bandläagnina, fästates inom magnistraten uppmårksamhet på den uppfattning om rätta tydningen utaf före skrifterna uti 18 och 20 SS af aällande rifdapåordnina, fom höasta romstolen uttalat wid pröf ning af ett beswärsmål, rörande rifgraa8mannawal inom walfkretsen Watstena, Söderköping, Skeninge och Grenna, (se tirskrift för lagstiftning m. m. af Ch. Naumann för år 1870 n:r 4 sid.