Norrländska Korrespondenten – 4 april 1871, sida 1

Jnri kes. Sundswall den 4 April. Händelserna i Paris hafwa förbryllat werlden. Dessa revolutioner emot revolutionen; dessa uppror emot eu regering född i upproret; denna centralfomit med fin ännu radikalare bufe, den repus blikanska ligan eller hwad den Heter; all denna oreda Är onelligen föga egnad till stoff för en lugn betpaktelse. r det, fom någre wilja göra troligt, dråggen af pariserpöbeln, förstärtt med löesläpza tjufwar och mördare, fom af pur egoism tillställer och unders håller den laglösa oredan? På långt Håll och med inga andra underrättelser än de, fom färgats af partisinnet är derom swårt att döma. Wårt första intryck af händelserna war oro, blandad med förtrytelse. Stola wi tillstå det? Harmen har förswunnit om ock oron ide alldeles gif mit wika. Intet folk fan mäta fig med det franfta i förs måga af initiativ — det är en allmänt tänd sak lifjom ock att denna förmåga under Napoleons ftys relse ide haft tillfälle att yttra fig på det politiska området. Den tar nu fin ftada igen och torde hända skall en snar framtid finna deraf framkallade tilldragelser mera lärorika än fördömelsewärda. fwerdrijterna, utswäfningarne, morden, skola al: tid afstys om de ock, när passionerna hunnit lägga sig, stola ses i sitt rätta ljus såsom oundgängligen och beklagligen nödwändiga följder af det kejserliga systemet med dess godtyckliga landsförwisningsdomar, dess deportationer till galererna eller Cayenne, dess — en mans laglöshet. En lång tid efter 80 års revolution hade betraftaren deraf endast öga för guillotinens rö! och ins galunda så äro de skildringar, som framställa endaft de mörka sidorna. Men få tom lugnet och man såg sammanhanget mellan medeltidens gräs: liga förtryck mot folket och dettas dock icke fullt så rägliga tillbakaslag. Guillotinen erkändes såsom en i ätta säng förd afkomling af lettre de Cachet och jus prima noctis och man lärde sig att beklaga od) ej förbanna de olyckliga fom woro med att af meja den rysanswärda skörden efter folkförtryckande seklers sådd. Stutligen syntes perfonlighetsprincis pen under all denna smärta göra sitt inträde i den politiska historien. ÄÅr det lanske dödsryckningarne af en gammal tid wi bewitna? Hwem wet! Underbart är att wi flik fom fe refwor i den stolta bygnad Ludvig XI med swel och wåld började uppföra. Frankrikes enhet, i form af en starkt centraliserad stat, skakas påtags ligen De stora republikanska städerna Pris, Lyon, Marseille, bildningens, industriens och handelns medelpunkter ryckte på de band som fäste den wid en okunnig, i prestlisten insnärjd allmoge. Men om det ide skall wara franska folkets dödes tamp (och bort ret!) så måfte det äfwen wara en ny tids födslosmärtor. Ty det är ide fullt exact att säga att med år 1789 hela foltet tog plats i samhället. Tredje ftåndet lemnade arbetarne i wiss bemärkelse fvar. Derom witnar all detta års hundradets socialism och lommunism. Derom mit nar tilläfwentyrs att det är arbetareförstärerna i Paris, sidenarbetarestaden Lyon, gevärsfabriksarbetarestaden Etienne, som satt sig i spetsen för den nu pågående rörelsen Ware härmed eij sagdt, att iu många usla mens nistor söka fiska i det grumliga matten, fom af många dåliga bewekelsegrunder göres än grumligare. Men det har synts oss på fin plats att, då fri: hetena och republikanismens fiender friande utpeka