Norrländska Korrespondenten – 18 mars 1871, sida 3

Franska Nationalförsamlingens session den 1 Mars 1871. Vi lemna följande skildring af denna så utomordentligt vigtiga och interessanta session: Församlingen är mycket agiterad. De flesta damerna på läktarne äro svartklädda. Kl. 2,1 öppnades sammanträdet af presidenten M. Grvy. Efter det vågra vanliga formfrågor blifvit afgjorda, förekommer den stora frågan, den om fred eller krig. B. Lefranc, rapportör för nationalförsamlingens fredskommissarier, erhåller ordet i kommissionens namn. Han gör full rättvisa åt den patriotism, hvarpå underhandlarne gifvit prof under så smärtsamma omständigheter. Kommissionen har dagligen erhällit kännedom om underhandlingarnes gång. men talaren kan icke ingå i någon redogörelse för hvad som dervid blifvit kommissionen meddeladt. Kammaren känner redan preliminärerna och de förslag, som blifvit honom understälda. Man måste snart fatta sitt beslut, om man besinnar den lägenhet, hvaruti Paris befinner sig. Fosterlandskärleken fordrar, att dessa preliminärer bifallas sådana de äro. Hvad angår afträdandet af landområde, huru smärtsamt det än är, måste man tänka på hotelserna af denva fiende, som är grymm nog att glömma befolkvingens rätt Alt detta skär oss i hjertat; men vi måste erkänna att alt har blifvit gjordt för att rädda hvad räddas kunde. Om Metz måste uppoffras, så är Belfort räddadt. (Protester och ironiska utrop. Flera deputerade begära ordet.) Frankrikes ära är bevarad. (Nya protester.) Vårt land skall framdeles reparera sina lidna förluster, om det vet att draga fördel af det förflutna, icke vidare kasta sig i revolutioner och icke längre taga sin tillflykt till cesarismen. (Rörelse och mummel.) Undertecknandet af denna fred är smärtsamt. Tänken efter, om i kunnen undvika det och till hvilket pris. Skulle vi i nuvarande belägenhet börja om kampen ånyo efter att bafva misslyckats, och det för att rädda deras heder, som bragt oss i förderfvet, eller deras, som rygga tillbaka för ansvaret? (Bifallsyttringar.) Vore detta icke att sätta Frankrikes egen ära på spel? Men skall man måhända säga, vi bade kunnat låta fienden göra hvad ban ville och vädjat till Europas dom, till dess rättskänsla. Vi erkänna, att