Norrländska Korrespondenten – 18 mars 1871, sida 3

Bismard råtfrågade tå Meltle, som tillkallades, och lät öfwertyga fig af den franfte statachefen. Saken hänsköts vå til tonung Wilbelm, fom bes ståmtt wägrare att aifwa sitt bifall. Då retta fonungens swar framfördes till Thiers, dolde han ide bet nödwänriga i att afbryta uUnderbantlins aarne, emedan nationalförsamlingen såkerligen stulle förtosta sädana wilkor för freden. Bismarc och Moltke återwånde vå til lonungen och rådte honom att gifwa efter; unter åberopande af fin fosterlandskärlet lvckades de slutligen öfwertyga konuna Wilbelm, ywilten derpå fare, att armeen och tysta fottet fordrade ett triumfintägs i Paris fom en upprättelse för tet, som frangmäne nen år 1806 werkstälte i Berlin. Lifwäl afftår jaa rerifrän, — fare han — om man lemnar oss Belfort. Thiers swarare då: Näwäl, fire, jag fer hellre preuesarne i Paris, än iaa öfmerleme nar Belfort till Preusfen7. Enligt Iournal des Debate begärde Bismarck till en början bela Elsass, en god rel af Lothringen (Nancy inberäfnatt) och fer misliarter i lrigelestnarcersättnina. Då nationalförfomlingen i Borrequr proftas merate ten Napolconista dynastiens afsättande, protesterade fir teputerote teremet. Till te syra cersicanarne Conti, Abutarci, Gavini, och Galiano rJstria hade nämligen Eschasseriaurx fr. Cbarante och Roy de Lanlay från Charante Inferieure föl lat sig. Om tet hat, fom i Paris rårer mot tyskarne, witnar följande yttranre i Opinion nationale: Bortmwilande af tyffarne och förbud mot deras waror är den minsta uppråttelse, fom wår krärkta märti.bet forrrar. Detta är ingen regerinsangelägenhet; det angår en och alla. För framtiden bör ej nånot secialt, kemmercielt eller annat samtväm mellan ess och tyskarne ena rum. Låt hwarse tysk, fom will ttablera fig i Parie, sörklorae frer. löe; låt de tuffa turisterna bog ess ej finna annat än örfilar och wärjftötar. Kejfar Napeleon mottoa ten 4 tennes från to nung Withelm officiel underrättelse om, att fre ten war afslutad och bang sängenskap tiläntvalus pen. Allt lär reran wara ierrninastäldt för kej far Napoleons afresa och hans mottagande på slottet Arenenbera i Schweiz. Furst Metternich, ven kejserliga familjens mängårina män, har ers bjurit tejsaren sitt flott Johannisberg wid Rhen till sommarrefidens. Grefwe Biemark har den trennes passerat Mains och Frankfurt på bemresa till Berlin. Dan åtföljdes af leaationsrädet Kiärdel, meran en annan af utrikesministeriets embetsmån, aebeimerådet Abeten, lvarstannar bog konuna Wilbelm i Ferrieres. Då ritekansleren i onstags afton anz länte till bangården i Frankfurt, hade en fter menniskomaesa samlat fia derstädes och helsade bonom med ropet: Länge lefwe grefwe Bismac, Tysklands stoltbet! Bismarck tackare i få ord och fertsatte derefter fin färd. Den 6 dennes på aftonen anlände til Berlin på banan från Anbalt en trangport af 70 centner auld ech silfwer från Frantrite, åtföljd af 2 officerare och 20 man. Det mar en vel af den frigekontzibution, fom Paris måst betala.