Norrländska Korrespondenten – 14 mars 1871, sida 2

Riksdagen. J Andra kammaren, fom under det lånawariaa aftensammanträret, i lörtags åtta banar, emtast bann afsluta behandlingen af fierde bufwudtiiteln och till en början efter fortare diakussion aodskände utskottets hemställan i afseende 6 anslagen till Cärlsboras och Waxholms fästningar, uppstod äfwenledes en witlyftig öfwerläganing rörande frågan om Carlskronas befästningar. Denna öfwerlägning öppnates af br Adlers sparre med ett längre skriftliat anförante, hwari, bland annat, uttrycktes den åsiaten, att en fullständia undersökning borde föregä alt witare fullföljande af befästninasarbetena å ifrågawarcanre plats, enär genom utförande af den nu ifvdågas fatta planen, fom skulle erfordra 3.750,000 rdr, ide tiuräckliga garantier förefunnese, att platsen blefwe försatt i ett werkligt förswarsgort skick. Då altså möjligen kostnarerna för degsa befästningar funde komma att betyrligt öfwerstiaa be beräknade, wore det allt skäl att dröja dermed och i stället fullborda Carisborg och befästningarna wid Stockholm, få att åtminstone någon fästning snart blefwe fullt färtin. På arund af tessa med flera skäl ansån r talaren fig ej för närmar rande funna bifalla tet begärta anslaget. Detsamma ogillates äfwen af brr Jon AnverKjon, Hörnfelt, Mantell, Carl Jfwarsson, Enamam, 3. Rundbäck. O. B. Oleson, A Jebonsson, Liss Oloef Larsson, Ubr, Swen Nilsson i Österlöf och Jöns Pehrsson, up bwilka flera i ulskottet refers verat fia mot def hemställan rörande denna punkt. Denna temställan förorrares deremot af brr Palander. Å rrenskiöld, Posse, Leijer, Manner skantz, Asker. Kallstenius, A. Rundbäck, Kolmodin och Anrers Pettersson, hwilka hufwurssakligen til stöd för fin åsigt framhöllo Carskfronas stora strategiska wårte, denna befästade hamns stora betytelje för wår flotta, samt te mångfaldiga och ryrbara anlägningar, staten redan derstådes eger. Arsåge man genom fin wäaran till ifrågawarante anslag att få flottans hufwur station flyttar, få stule en fåran flyttning temma att kosta mer, än bwad fom erfordras till fullborrande af Carlstronas befästningar. Slopate wi en af naturen så gynnat fästningsplats, skalle wi ej blott i det öfriga Europes ögon nedsätta oss. utan mi kunte ock wara derem öfwertyngarce, att, i bäntelfe af fria, en fiende icke skulle försumma tillfället att här anlägga ett nytt Gibraltar. Att utan befifts ningar förhindra förant skulle wara omöiligt få wira man ej wille försöta bortskaffa ala de Hip por och öar, fom fienden nog skulle weta bättre begaana än wi. — Chefen för lanttförswarsdepartementet br Abelin fökte ådagalägga, att regeringens berätningar i afjeende å befältningars nas fullborvante werkligen wore bäde nongranna och fullstäntiaa. För behöfliaheten af detta anslag tolare äfwen chefen för fjöförfwars-departementet frih Leijonhufwud. Efter slutad öfwerläganina blef det förordare anslaget af tammaren förwägroart med 92 röster mot 77. Utgången af denna fråga kommer alltså att bero på gemensam votering. Utstottets öfriga afslag, asstyrkande de amslag fo m:t begärt för anlägning af tepot och bessäst— — HRRRERRSRRRR TN