Norrländska Korrespondenten – 21 februari 1871, sida 3

Rösta på herr landshöfding Asplund. Estersund den 15 Februari 1871. J. O. Lundgren. En magistrateperson nedtog proklamationerne, wid en af hwilka hr L. en stund stått för att göra walk: männen uppmärssamme på, ott dessa till följd af telegramwexlar fom, affåge att gynna Witströms tandidatur, borde öfwergifwa sin benägenhet för d:r Grenholm. Hur oförsigtigt af en telegraftiensteman! Wid i Hudikswall d. 10 d:s hållet sammanträde utsågos af de elektorer, som skulle wålja kommitterade för upprättande af förslag till reglemente för den derstädes afsedda follbanken, följande personer till detta uppdrags fullgörande, nämligen: hir P. EStaaff, P. Hådell, Lars Larsfon i Hede, E. O. Negnander och V. Himmelstrand samt till supleon. ter hrr A. Molin, H. Nordin och TH. Sablberg Då såwäl nyttan som nödwändigheten af lättare tommnunitationer. skrifwer Hudikswallsposten i lör-. dags, mera allmänt börjat inses och önskligheten af fådana emellan städerna Gefle, Söderhamn och Huditswall samt mellanliggande stationer särskilt af flera blifwit framstäld, så har indjudning till aktie teckning blifwit utfärdad af handlanderna hrr P. A. Norling i Söderhamn och A. M. Hedberg i Gefle för anskaffande af en ångbåt, tillämnad för trafik emellan Gefle oh Hudikswall med med anlöpande af mellanliggande stationerna Axmar, Ljusne, Sandarne, Söderhamn, Långwind, Enånger och Jggefund. — Jjrågawarande ängbåt, som är ämnad att byggas af jern om circa 50 hästkrafter med pro: peller och bränslebesparande maskin samt med en konstruktion, afsedd för både passagerare oc fraftgods, berätnas komma att ftofta omkring 70,000 rifsdaler. Mordet å advokatfiskal Montan. Ny ransalning höls ren 17 d:s å rärbusrättens 3:e aftelning i detta mål. Trenne witnen afhördes, utom bältate Hedelins förra husbonre, voftor Lemchen, nemligen kusken G. A. Anrersson, enkan Lina Ols jon somt trången J. L. Grönwall, ven förre in kallat af åklagaren, ve twänne sednare af Hetelin. Nu, litsom mid föregående förhör, kunde tock ins aa wigtigare upplysninaar winnas; och förnekate Ö. på det bestämtaste al telaktinbet i mertet på Montan. Til filt frågade domaren, haruwida H, som månaa gånaer besökt Pieblsla huset, aldrig någonsin sett Montan, som ter baft sin bostad. H metgaf wisserligen, att ban warit i buset mid ärstilliga tillfällen, ja, till och med der haft on: stäbning bos baron Wabrendorff unver en tid af omfring en månrat, i stället för en sut stalldräng, men förnekare att han under tenna tid sett Mon: tan, eller wetat att trenne bott i jamma egendom, Detta har ban först fått weta samma vag Mon: tan begrefe. För öfriat beswarare H nu, liksom förut, med mycken försiatiabet alla till honom stälta fränor och wisade fig mer än wanliat min nesslö, men, blef, detta oaktadt, flera gånger be träpt med twetalan. tlagaren begårte upskof med målet, för att inkaba twänne nya witnen, Josefina Ekiunds mår ninna, Lowisa Erikson, samt en piga, som tienat på samma aäna fom Hedelin bog dektor Lemchen. Krigsrättsmål. Sedan generalbefälhafwaren i jörsta militärdistriktet förordnat regementstrigsrätt till utredande af åtskilliga utaf laptenen mid Tendes artilleriregimente H. Broberg gjorda angifmel: fer emot officerare wid samma regemente, har ju: stitiekanslersembetet uppdragit åt ombudsmannen wid Stänska hypotetsföreningen J. Osterman att wid krigsrätten wara särskild åklagare i målet. Eldswåda. Den 11 d:s på aftonen utbröt eld i godsmagasinet å Wenersborgs jernwägestation, hwil tet, tillika med större delen af för tillfället deri för: waradt gods, inom mindre än ett par timmars tid blef lågornas rof. Bygnaden war försäkrad i Stans dia till 5.200 rdr. Ett farligt förslag. Hos swensla riksdagen och norska stortinget föreligger till afgörande ett förslag att på det wådligaste utsträcka konungens rätt att utan rifsdagens hörande förklara krig. Detta för: slag är nämligen det om ny föreningsakt mellan de förenade rikena. J norges grundlag stadgas nu owilforligt, 4 25, att rikets landt oh sjömakt icke må öfwerlåtas i främmande matters tjenfjt. Det nya förslaget bibehäller samma stadgande, men med det farliga tillägget, som icke finnes i Grundloven: ydock är härmed ide förbjudet att med landtoch sjöstyrka bistå allierad matt mot gemensam fiende, äfwen om nödigt blefwe att sätta någon del af de förenade rikenas trupper under främmande öfmers kommando. När nu konungen fan så godt fom ensam — det will säga i twå statsräds närwaro — sluta allianser, är det ganska nyttigt äfwen för Swerge, att Norges grundlag förhindrar konungen att öfwerlåta Norges krigsmakt i främmande makts hand, utan det omnämnda undantagsfallet. — Vis dare innehåäller Norges grundlag: Till anfallstrig må Norges trupvser och roddflotta ide anwändas