Norrländska Korrespondenten – 21 februari 1871, sida 3

———— —— stäfja deras ostyriga fröjd, som kom dem att, likt ett gyllene flor, dölja hennes ansigte, hvilket blifvit helt blekt vid den unge grefvens sista ord. — Kan du tänka något sådant om Gunhild, sade hon lätt förebrående. Min såällhet skall alltid bestå i att blifva Arthur trogen, men helt olika är det med dig. Du kommer att få se så många sköna kvinnor, hvilka skola intaga ditt hjerta och komma dig att glömma dia lilla enkla blomma, som växer endast för dig i sin hembygds dal. (Forts.)