Norrländska Korrespondenten – 21 februari 1871, sida 2

högre än alt annat på jorden? Har jag icke redan uu trolofvat mig med dig och skall du ej. så snart jag blifvit myndig och min egen herre, blifva min hustru? Jag frågar blott, är icke alt detta sant, och sviker någonsin en Rubensköld sitt ord, så icke blir denne man jag, utropade han energiskt och såg på henne med sioa stora, blixtrande ögon. Den unga flickan rodnade och tycktes liksom litet skamflat öfver sin uppenbart visade wmisstrogenhet. Ånnu kunde hon likväl icke återhålla en lätt suck och en sällsam dragning kring sina läppar, då hon sade: — Ån: det är väl icke så alldeles säkert ändå. Då Arthur om ett par år kommer hew och har hemtat så mycken verldskännedom och erfarenhet, så tycker han nog, att Gunhild är för simpel, för att bli grefvinna på Rubeusholm. — Så du talar, flicka! Är det din mening att reta mig, gå har du redan lyckats öfver förväntan. Jag blir genomond, så snatt du rör då den der strängen. Du talar om attjag icke skall blifva min första ungdomskärlek trogen, men du nämner icke ett ord om dig sjelf. När alt kommer omkring, så blir det kanske du, Gunhild, som, när jag kommer tillbaka, svikit mig och blifvit en annans brud, tillade han häftigt och började med raska steg gå fram och åter. Flickan blef så vek om hjertat, att ett par tårar dallrade i hennes långa ögouhår. Hon aftog halmhatten och strök håret från pannan; den lätta sommarvinden lekte med och bragte i oordning hennes lockar, och fåfängt sökte hon