Norrländska Korrespondenten – 18 februari 1871, sida 3

maste sätt, för att fullfölja sina själslösa och blod: törstiga regenters planer, hwilla alltid söka att emotstå, på allt möjligt sätt beröfwa och tillintetgöra ett civiliferadt folt, blott för det att det må gar yppa, att det fattat den rättmätiga afsigten att wilja lösgöra fig från det slafweri, fom en nyds full, egennyttig och förtrydande regering allestädes söter att öfwerföra folket. Det torde wara öfver: drifwet anmärkt olleftädes, men det fan ju af fig sjelft bewisas. När man betraktar huru wärnlöst det franska folket har blifwit öfwerlemnat i lejonets tlor, sedan alla dess anförare hafwa rittigt uppres tat det, frågar man sig sjelf, om de allierade mat: terna skulle bafwa lätit den skönaste delen af Eu: ropa, undergå en fådan förödelse om det warit en suverän regents tillhörighet, men allians är wäl ej att tillämpa för folt och tand, när det ej är någon sonung eller tejfare som är i fara. När ett folt will förswara sitt land ärligt och troget, blir aldrig fråga om biftånd utaf någon, men om man betraktar det allmänna styrelsesättet, få är det ej något att undra på, det är ju ett så satanislt påfund, att ett folt sltall tänka fig få stora ting, fom att lefwa och wara oberoende af någon regent hwillen stall warg och betrattas såsom deras herde, fall bafwa full rätt att beståmma hurndant bete de slola få åtnjuta, hwar de skola jagas och hwar de skola få hwila eller huru stor afkastning de skola förmå om de skola få lefwa, och den som ej förmår det bestämda blifwer inspärrad att försmätta såsom oduglig — men nej, det war ett folk fom jag höll på att omtala, ehuru jag förwirrade mig, när det föll mig i sinnet det wanliga folkets lott och bes handlingssätt, fom numera blifwit så wana att får som fådana betratta fig, att det åtminftone är få talet som wågar tänka, än mindre bewisa, att de äro menniskor skapade till frihet, och för att ej denna tanke må uppstiga hos flera än det fransta jollet (hwillet slulle sprida en farlig pestluft oms tring tronerna) få är det rådligast för dem fom sädana besitta, och de närmaft dermed beslägtade, att de både lönligen och uppenbarligen hjelpa hwarandra för att slopa ett sådant land, der ett fådant besynnerligt folt uppwårer, på det att andra foll ide må börja tänka att en sädan ide möjligen fan wara Guds wilja. Äfwen i wårt land diskuteras mycket om ny armcorganisation och förfmarswäfendets ordnande, och stora kostnader fordras dertill, men måtte sollet sjelft eller dess representanter tillse huru, eller till hwiltens fördel allt detta ordnas, om det blir för folket, fom allt stall betala och utföra, eller om det blir för att tillfredsställa en onyttig regerings af. sigter: jag säger onyttiga, emedan, om alla onör diga statsmän, hwars löner draga få oerhörda fume mor årligen, stulle få betraktas såsom en af foltet, och ej fom gudar, få skulle det blifwa något, att sätta förswarswertet i ordning med. I förslaget till ny armeorganifation utlägges widt och bredt öfwer folkets pligt och styldighet, men ifrån regeringen höres ej till något förslag hwilken frihet follet skall hafwa att strida för om något krig skulle utbryta, utan det är blott såsom ett owilkorligt Guds bud: du stall! gripa swärdet med fraft och strida manligen, det är din pligt i 20 år af din lefnad om det är rättwist eller ej, om du har hopp om någon nytta deraf eller ej, — men, du skhall ide! öppna din mun för att beftrida dina vättigheter, om du ej har få och få stor förmögenhet. — Bes finnen. J folkrepresen anter! hwillas målsmän J hafwen åtagit eder att wara! det är jn folkets, will jag minnas, således, fåmäl den fattigastes fom den ritafte8, kommen derföre ihåg, att den fattigaste är ofta den tappraste och modigaste, men med hwillet mod skall han wilja utföra sina hjeltebragder till landets förswar, när hans frihet skall wara Hero: ende af andras godtycke. Kan ej hwarje wälfrejdad man få lila wärde i affeende på yttranderätt, fö torde det nog blifwa omaraftiga ftridstrafter at påräfna, ty ett willebråd fom ofta jagadt blifwer låter ej få lätt twinga fig till att anwändas mil hwad tillfälle fom heljl, få länge det fan finna fi Re ——————— ÄRENDE