Norrländska Korrespondenten – 18 februari 1871, sida 2

icke kunna fortplanta namnet Moncada; det har behagat himlen att, en kort tid efter det jag lemnat er, höra min bön och skänka mig en son. Redan tidit har han visat, att han hyst böjelser, värdiga sin börd, men olyckan bar velat, att han förälskat sig i en af de förnämsta skådespelerskorna i Toledo. Jar har tillslutit ögonen för villfarelserna hos en yngling, som dittills hade gifvit mig alla skäl att vara tillfredsställd. Men sedan jag erfarit att lidelsen dref honom så långt, att han ville gifta sig med deuna flicka och att han gifvit skriftlig förbindelse derpå, anhöll jag hos konungen om flickans arrestering. Min son har, underrättad om mitt steg, förekommit dess verkningar och flytt med föremålet för sin lidelse. På mer än sex månader har jag nu icke fått veta, hvarthän han tagit vägen, men jag har anledning att tro att han uppehåller sig i Haags. Grefven besvor markisen i vänskapens namn att låta anställa de noggrannaste efterforskningar för att finna honom och förmå honom att återvända tiil fäderneslandet. Det är billigto, skref grefven vidare, att för framtiden försäkra flickans öde, om hon går in på att återlemna det äktenskapslöfte, som hon emoettagit; likaså torde ni bestämma den summa, som är nödvändig för mina son för att på ett passande sätt begifva sig till Madrid-. Jag vet ej om ni är far), sade grefven i slutet af brefvet, omen om Li det är, så kan ni göra er en föreställning om min ängest?. Med brefvet följde ett noggrant signalement på den unge mannen och hans älskarinna. Knappt hade markis de St. Giles erhållit