Norrländska Korrespondenten – 18 februari 1871, sida 1

heten war otwifwelaktigt kgl. m:t tacksam, för att han beredde den senare tillsälle att djupare ångra sitt rysliqa brott. J öfrigt får jag på tal härom fästa uppmärkt samheten derpå, att, ehuru få widt jag har mig bes font, ide något dödsstraff blifwit wertställt efter 1868, mordens antal ide förökats. o Helt fätert härleder fig detta förhållande deraf, att foklbildningen blifwit förbättrad och ide från det antagandet å den brotteliges sida, att han hade att pårälna nåd för fitt brott. Såsom ett annat skäl för afslag anför samma reservant, att det finnes flera euroveiffa länder, hwarest dödsstraffet ide bliswit afskaffadt, deribland nämnes Holland och Preussen. J afseende å det första ritet har underrättelse ingått, att def Andra tammare. den 20 maj förs lidet år, med 48 röster mot 30, oh den Första kammaren, den 15 september, med 20 mot 18, af: skaffat detsamma. Hwad angår Preussen, finner man att regeringen den 21 maj 1870 för ritådagen tilltännagifwit, att hon ämnade bibehålla dödsstraffet endast för mord eller mordförföl mot tyska förbundets öfwerhufwud eller landsherren. Detta oattadt bibehöll dock rilsdagen dödsstraffet genom votering den 23 i samma månad med 127 röster mot 119; således en majos ritet af endast 8 röster. Häraf synes, att fympar tierna för det barbariska siraffet, till oc med inom detta land, äro särdeles små. Beträffande derefter Portugal, der dödsstraffet afskaffades 1866, yttrade en talare från ninifterbänten i Andra kammaren, det han icke tände följe derna af detta steg, och lifmäl hade såwäl swenska fom utländska tidningar några wickor förut gifwit wid handen, att icke något mord blifwit inom detta land begånget året efter dödsstraffets afftaffande. Troligen föreswäfwade, wid det riksbekanta föredraget, denna talare samma tante, fom preugsiska regeringen med tydliga ordalag uttalade den 21 maj 1870; kanhända mille icke han, och med honom många andra, förminffa fonungens rätt att göra nåd. På grund af hwad jag baft äran anföra och med åberopande af de skäl lagutskottet framlagt uti fitt betäntande mid 1868 ärs riksdag n:o 4, får jag i lilhet med samma utskott föreslå, att rilsdagen måtte i underdånig skrifwelse till fal. maj:t. med uttalande af den åsigt att dödssiraffet bör såsom straffart ur un gällande strafflag borttagas, anhälla, att tal. maj:t täcktes låta utarbeta och till blifwande ritsdag framlägga förslag till de ändringar i strafflagen. som till följd af dödsstraffets asskaffande blijwa erforderliga. Om remiss till lagutskottet anhälles. II. Af hr Pehr Tjernlund: om ändring of 4 Gt fal. förordniugen den 24 september 1861, angående tillsn å förmyndares förwaltning af omyndigs egendom. Domhafwanderne på landet hafwa, med stöd af tal. förordningen den 24 september 1861, angående tiusyn å förmyndares förwaltning of cmyndiges egendom, företagit fig att, på avund af samma förs fatmings 4 , ålägga förmendare att wid vite rer dogöra för fin befattning ot derom utfärdat före skildt protokollsutdrag, oaktadt kändt warit att den omyndige måste af fattigwärden underhållas och dy lilt förhållande redan förut blifwit till rätten ansmäldt och af gode männen inom församlingen vits ordadt. Det har till och med gått få långt, att entor, hwilkas män innebaft förmynderskap, flera år efter mannens död blijwit affordrade förmyns dareredogörelse, ehuru konkurs uppstått efter föräldrarne, och samma rätt, hwarifrån dombolsutdraget utgått i fräga om denna redogörelje, fastställt ett ackordförslag, hwarigenom kreditorerne erhållit allenast några procent utdelning Söker man efter orsaden till sådana missförhållanden, finner man den belklagligtwis hos en och annan domare uti begäret att, genom protokollslöfen, åtkomma en lätt förwärfwad inkomst. Någon widlyftig protokoll föring erfordras ide oh renskrijwarens arvode uppgår ide till många öre. Alldenstund mångfaldiga klagomåäl i detta afseende försports, oh då det will synas, fom skulle doms hafwanderne på ett mera lämpliat sätt funna ålägga förmyndare att, utan förlust för sig sjelfwa, fulls göra sina åligganden, får jag härmed föreslå ett tillägg till ofwannämnda förordning. Enligt mitt förmenande lan det mycket wål låta sig göra för domhafwanden att, i lithet med frågor om lagfarter, utfärda kungörelse och låta i tings. salen uppslå tillkännagifwande om fwilfa förmyndare det ålåge att, eller rättare sagdt, förglömt afgifwa förmyndareredogörelse. Domaren förlorade wäl härigenom 2 rdr för hwar och en glömff förs myndare, men jag tror att å den förlust, fom härs igenom drabbar den enskilda personen,. icke hör fär