Norrländska Korrespondenten – 14 februari 1871, sida 3

DOmojligt, Jom Ö sen, alt bereda plåls t dug. Aumärkuingar öfwer wäårt rätte: gångswäsende. En god och rättwis lag är endast en söron Ian, fom qrundar sig på det allmänna föreftålnvingg: sättet om rätt ed) orätt, fom står i samklang med jeterna och uppfattningen bog den tänkande och upplysta delen of nationen. En aod laa är ide altför bård i fina straffbestämmelser, men den är ffyntfom i fina werkningar; deri lingger en stor del af ref betydelse. Lagskipningen har trenne fora strömfåror, om wi må onwänta tenna liknelse. Dessa strömfä-Ä ror äro: civilprocessen, kriminalprocessen samt eretutionåoch utsölnings wäsendet. Om mi betrakta teras werksamhet, hwar för fia, få skola wi derunder komma till de omfiäntigheter i mår lag, fom för tet närwarande på: falla ten största uppmärksamheten, och wi skola på den wägen lättast fe, hwilka felaltigheter, fom böra skyntsammast afbjelpas. Wi skola upptäcka felen få mycket lättarc, fom wi rå detta sätt altid kunna hafwa praktiska exempel för ögonen. Efter denna inlednina öfweraå wi til: Civilyrocessen. Wit första steget på denna, möter oss genast ett af de swäraste fel: längsamhet i bandläpaningen. Denna gör fia mest märkbar i landsorterna, rer tina hålles blott hwar fierde månad, i de nortlinaste delarna af lanret entast twå aånger om året. Att härigenom flera månader förflyta innan en person fan blifwa i tillfälle att mid domstolen utwerka fis rätt och få en twistiabet löst, samt att tet fan tröja twå eller tre år ins nan saken blifwer wid härarsrätten afajord, är en helt naturlia och allmänt känd sak eler, med ons tra ort: en länge öfwerklagad olägenhet. Då likwäl tlagtomitgn är sysselsatt med utarbetanret af förslag till ett bättre rättegånaswäsende, eler till och med revan framlaat ett sådant, skola mi ej längre uppehålla oss med tenna omständiabet. En annan vel i ofwannämnte swåra fel, lång: samheten, bar ren lånana stämninaetiten. Rättegånasbalken stargar, i 11 kap. 4 S, att stämnin gen skall delgifwas swaranden inem 14 tagar före instäleljedagen, om ban är boende i samma bär rat; utom länet 6 weckor; i tretie eller fjerre länet, eller längre bort, nio wecker. Stockholms stad räknas föfom särskilt län. J stod skall stämningen wara delgifwen 8 dagar före målets bandläggnina. Det synes fom den här ofwan afbandlade tel: aifningstiten kunde minskas till hälften af hwad råttegångebalken bestämmer; tv denna är skrifwen på en tid tå kemmunikationerna, jemnförra med nutidens woro särteles tröga. Man färras ru i ve flesta fall säkerlinen tio aänger fortare, än för halftannat årbundrade sedan. Hwad skall ressutom ren långa främningstiren af 8 dagar tjena till i star. Nog bör swaranden funna på mindre tid wara beretd att förklara sia För öfriat benäreg, i re allra flesta fall, anständ för swaromåls afgifwande, hwilket doms stolen ej kan förwägra. Men härwid må anmärkas, att romstolarne wanligen bewilja twå a tre weckors uppskoj för swaremålets afaifwanre, i stället för att lagen i 14 kap. 2 Y rättegångsbalken föreskrifwer 8 dagar såsom regel. Wi finna håraf, icke allenast att lagen beftämmer öfwerflörigt långa tid för stämnings beswa. rande, utan jemwäl att domaren tagit för wana att ännu mera uttänia denna tid. Hetta fan äfwen tillämpas med afseende på uppskofwen för bewisninas förebrinaande samt doms afkunnande. Det år allrteles ide owanliat att underrätter i stad taga sig fyra a sex weckors tid för att uppsätta domslutet. Ej heller kan man undgå att anfe tiden för mota fullföljande i hofrätt onötigt långa OÖmwarr