Norrländska Korrespondenten – 14 februari 1871, sida 3

Article Image
för skall denna tit wara tubbelt så läng som för beswärs onförante i civila mål? Nog lan man hinna få fin wade lubell med dertill höranre bands linaar färria på samma tid fom beswäåreskriften. Dessutom utfärtas ju berättetlse i ve flesta maremål, då parten är oförhintrad att Ytterligare anföra hwad han för fin talang bewarande kan fins na erforderligt, äfwensom att inlemna hantlingar, ywaraf han möjligen förut warit i saknad. Man kan wieserligen inwånda, att ren fom fullföljer saken i bofrätten, är oförhindrad att, ju förr ress hellre efter warets erlåggande, ingå med fin libell; men motparten behöfwer derför icke före fataliedagen anmäla fia för libellens emettas pande, om förrän ban inkommit med exeption fan befrätten ide företaga målet till behandling. J sammanhang härmed torde med fog funna framställas den frågan: hwarför benagna öfwer: vomftelarne latinska benämningar å parternas ins lager? J hofrätten tallas kärandens inlana tis bell och fwaranrens exeption, såsom ofwan synes. J k: m:te bönsta domstol och tess justitierev sien benämnee uvisienssötamtens (ten fom begär änz tring i hofrättens rom) inlaga för deduktion och motpartens, fontrarerultion. Sfulle man ide heure benagna swenska benäms ningar ech i alla delar förföta göra wärt råttenänsen äsende begripligt för foitet. Det bar blifwit en wana att fasa öfwer at: vokaterna i allmänhet och särskilt över ve få kallate bränwinearvokaterna. Domarekären är ven, fom ide minst klanar i detta bänseende; men bwarför förenttar man ide rättegångewäsentel? bwarför ger man det utjeende at ett slans frimureri, bwarigenom man twingar menige man att kasta fia i bänderna pa satförare, bwitko, för att bereta sig fortjenst, feta att for parten frams stäba jaten på det mej inwacklate och swärlösta sått? Det liaaer ide i sakförarens intresse att före enkla rättegångssättet; detta är demarens och prege sens skyltinbet. Men vomaren will aerna omge fia med en slöja af förnämhet, fom ide är på fin plate; en etillgängliabet, fom stöter på snobberi och byrökratiskt hönmor. Pressen har glömt att eana wererbörlig uppmärksambet åt logffipningå säättet. Wi borde vu anses wara i hofrätten med mår civilprocess: men detta är ej allteles förhållandet. Wi möste först beröra ett par omständiaheter, hwilka parten har att iakttaga på det hans klagomål må i hefrätten urptagas. Det ena är, att ban skall till underdomaren erlänga få kallad wareffitling, hwilken till hä ratsoch tinas rätt betalas med I rer 50 öre somt till vårbugrärt med 2 rer FO öre. Man fan ej untgå att anfe tenna afatit wara ett obehörigt förtyrante af priccecsen. Stfall parten betala derför att han är missnöjd med domslutet? skall ban betala för att winna tillsälle att få unrerdomstelens tom pröfwod af en bögre ins stans? Det är ju betalninaanca att ban måste lösn protrtollerna, hwilket fernare rod i vågen mån bar rättwifan för fia, emetan deras uppjäts tante och utskrifwande innefattar ett särskilt ber swär. Men hwarsör skall parten erlägga wareskillingen? Såg of någct annot rimliat skäl, än att man rermet affer att förskaffa sportter åt domaren. Men domaren bör hafwa full lön af staten och ingen inlomst genom sportler; ty rättwisa bör meddelas medborgaren gratis. Denne skattar ju till staten för vet ban skall atnjuta laga förmåner och flydd. Domaren bör ide hafwa nådet flags efonomislt intresse af fina åtaöranden. Han bör, säga mi ännu en gånga, wara af siaten fulftänriat aflönad för att frå ven rättsökande till tjenst utan afgift. J sommanhang härmed uttala wi naturliatwis wärt ogillande öfwer all expetitionslösen. Jngen fåran borte sörekomma under någen annan form än siämpelpappersafaift, hwilken i stället funte höjas. Jcke heller borde käranten owilkorligen wara skyltia att lösa pretoekoll. Beträffande warestillingen, tillkommer witare den omständigheten, att parten, så wida dan will begaana fia af betänketid för bestämmandet af bu ruwita han bör wara nöjd med tomen eler ej, måste på lantåorten resa lång wäg för att hems ma bog toemaren få mudet antecknatt, äfwensom att partens fatalier äro beroente af att han till wad anmäler fis inom föreskrifwen tid, 8 taxar. Man fan wisserligen inwänta, att föreskriften om wat tjenar exekutor till efterrättelse buruwida ve metel, bwilka på grund af unterrätts vom uttagas hos den i målet tappande, böra nersättae eller till ven winnanre parten direkt utlemnas. Men i så fall kan ju wadet lvarstå i form af en anmälan hos domaren, bworigenom ten tappante, di :.. AAA

14 februari 1871, sida 3

Thumbnail