Norrländska Korrespondenten – 4 februari 1871, sida 2

Jntrikes. Sundswall den 4 Februari. Telegram till Norrländsta Korrespondenten. Stockholm d. 4, fl. 3 f. m. Times säger att fredswilkorens bestaffenhet till en början framlallade twifwel om deras äkthet, men att uppgiften dod är trowärdig. Gambatta prollamation: Regeringsafdelningen i Bordeanr fortjar att funltionera; klandrar afslutandet af stilleståndet. Bourbali död. Riksdagsmannawalet, fom olifwit utsatt att Hållas onsdagen den 15 d:s, uptager redan nu lifligt allas sinnen och har gifwit anledning till mänga funderingar hit och dit öfwer hwem den lycklige stall bli, fom tommer att erhålla walmännens förtroende. Synnerligen stort är ide förrådet på tandidater men ingalunda är wårt samhälle få i brist på förmågor, att mi just stulle — jåsom Jämtlands tidning wille weta — nödgas gå till Ästersund för att finna en lämplig foltrepresentant. Det borde wara swårt att förneta att det nästan more anjtötligt (d. w. s. skandalöst) om Sundswall, fom med hånfeende till folkmängd och tommerciel betydelse Hår få betydligt öfwer fin westra granne, skulle få till jagandes jörtlara fig tontursmessigt. Men hwad annat ån just en bankruttförtlaring skulle det woara, om wi undertände wåra egne för att på främmad ort jöta en målsman för wåra stora och wigtiga intreesen. Låtom of hoppas att mår stad må bes iparas den skymfen. An wårre är, utt den man mi i Östersund söla är — en landshöfding. Desse embetsmän äro fom befant den wertsitällande mattens eller regeringens representanter, hwar inom sitt län och skulle redan derför med hull och hår tillföra regeringen samt motweria alla mot dess intressen stridande önstum gar från follet. Dertill kommer att de af fonungen tunna afsättas utan dom oc) ranfatning, Ywilfet naturligtwis ännu mer ötar deras beroende af honom. Ockjå ha wi intet enda exempel På någon landshöfding, fom welat wara med om ens den minsta indragning på wårt lands oerhördt slösattiga budget och lätt att tänta sig deras hällning är, om man antager att det en enda gång stulle på alwar bli fråga om besparingar på anslagen till dettung: liga huset, dess ansörwandter, m. fL. Ännn aldrig ha wi hört, att den ene korpen (lit: nelsen mä för all del ej missföritås) hugger ut ögat på den an och stora anslag äro många högst och högt uppjattes högra öga. Om widare frågan om tandshöfdingetjenfternos afstaffande skulle dringas nära ett syckliat afgörande och stadsrädet Bergström om dessa tjensters obehoflighet; huru tror man wal att en landshöfding skulle rösta! Stulle korpen, ömsint mot sina likar, wara det mindre mot sig sielf och till äfwentyrs hugga ut sitt eget öga. Ömöjligt! J mannaminne har wid ingen riksdag stälts på swenska foltet få oerhörda fordringar och sådana ansprål på upoffringar som wid denna. Ju mera beredwillig nationen är att åtaga sig äskade bördor, desto wigtigare är att tillse, att allting är siäldt på den möjligaste sparsamma fot och att foltets swett och blod ide må funna onödigtwis utgiutas på en lonungs nyck; men hrr landshöfdingar har alt för stora stäl att wara rädda för en den lungliga nåde: -—AAÄAA —