Charad. Jag har en hustru och hon är Ett non plus ultra, af hwad kwinnor heter, Om huteis wäl hon omsorg bär, Slort oc fmått, — hon ingenting förgäter — J garderoben höll Hon häromdatn Cramen, med båd jradar rod och linne, Tå hon ffret till sast Hon mid slikt är man: Jag tror mitt första finnes nu här inne, Ty fe på frackn, fe på roden der, Det är som om till måls på dem man sljutit, Det här då vent ut sagt åt stogen bär; Men wänta! jag har redan mig bef utit, — Mitt hela stall jag genast staffa Hit, Det brukar kraftjullt i fin werkan wara, Det lemnar ide tid och ej re pit ch skarpt fin wilja brukar det förklara. Jag i min djupa enfald fråg de då Hwad fom jå kraftigt kunde fig meddela; Då gumman lärde mig förstå, Att bland mitt andras antal finns mitt hela. Jag blef ej mydket sing på detta swar, Cch gummon wågal jag ej klandra, Dun fen jag nu mitt hela stådat Har, Cå fer jag, att det äswen är mitt andra. Ordet fall meddelas i nåsta n:r. Ordet till charaden i föreg. n:r är: Bokstaf.