Norrländska Korrespondenten – 31 januari 1871, sida 3

modande för att få dem starka och friska. Men nu min goda Lotten mäste jag lemna dig, ty vi hafva åtskilligt ned julstök äfven på Blommedal, och jag lofvade mamma att tvärtemot hvad som annars är vanligt, icke dröja altför länge i prostgården. Tvänne dagar före jul ankom grefve Oscar till Blommedal. Han blef mycket hjertligt välkomnad af alla, äfven af öfversten som för ögonblicket gaf vika för sitt goda hjerta, och för de dyrbara minnen som vid åsynen af grefven altid gjorde sig gallande, ty den sistnämnde var mycket lik sin döde fader, och denne hade ju varit den käraste, och west trofaste vän öfversten hade egt. Men redan dagen derpå blef öfversten trumpen och fåordig, och detta inverkade i sin ordning på gretven och fruntimren; så den fordna glädjen och förtroligheten som i så många år varit liksom hemmastadd på Blommedal, nu tycktes vara i begrepp att flykta derifran. Endast de unga sönerne vore sig temligen lika. Med stormande jubel, ty det var jul, hade de vid siu ankomst från Stockholm, omfamnat den ömma modern, den allvarsamma fadern, de älskade systrarna och hela husets tjenstefolkpersonal för öfrigt, från mamsell Hedvig, till kökspigan Märta, som stod så varm och leende i dörren till sitt rike, Julaftonen var inne; och öfverstinnan och Ottonie hade nyss slutat sina bestyr, och med samma hjertegoda leende som vanligt, utdelat sina håfvor till de fattiga och derföre erhållit varma välsignelser. Tjenarne voro högtidskläd