det var just i anledning deraf som du fick se mig i dag. Du känner till det missförstånd som uppstått emellan pappa och Oscar, och som gjort mig så mycken sorg, ehuru jag ändå hoppas att det ej var pappas allvar, då han hotade att upplösa vär förbindelse. Emellertid hade pappa svarat ett bestämdt nej, då mamma bad, att efter vanligheten få bjuda Oscar till Blommedal öfver julen. Döm då om vår glädje goda Lotten, då pappa i går sade till mamma: att hon skulle skulle skrifva och säga att han vore välkommen till Blommedal. — Jag deltar innerligt i din glädje, — sade Lotten, — men det var naturligt att öfversten skulle ångra sig, ty han är så god, och han ger nog med sig så du får din grefve och blir lycklig, och så snart din far lemnat sitt samtycke, kan du gifta dig när du behagar, ty grefve Oscar behöfver ej gå och vänta på något brödstycke som en annan stackare. Händelsen var deu, att Lotten älskade faderns biträde inagister Tellman, som helt nyligen blifvit prestvigd och således måste blicka temligen lågt in i framtiden, innan han kunde boppas få hemföra Lotten som sin maka. — Ja, stackars lilla Lotten! — svarade Ottonie vänligt — jag medger, att det intet är roligt att så der behöfva gå och vänta på sin sällhet, men du har dock dina glada förhoppningar och ditt goda föräldrahem att trösta dig med. — Ack ja, — svarade Lotten jag har så mycket att tacka Gud för! — Och ser du goda Lotten, — fortfor Ottonie, — hvad min kärlekslycka beträffar så är