Norrländska Korrespondenten – 14 januari 1871, sida 3

raremöten eller conferenser dels anbefaller man dem uttryckligen i lagen, Fria konferenser börjades i Wirtemberg redan 1759 och på 1790-talet hade denna fed spritt fig wida kring Tyskland, och år 1810 blefwo de i Preusfen föreskrifna af lagen. Lärarena erhålla respenningar och äfwen dirigen: ter eller ordförander hafwa i sernare tirer fått 40 floriner fig anslagna. Redan 1816 hade provinsen Brandenburg ensamt 103 conferenfer. Afwen i Bayern från 1808 och i Baden från 1826 har man dylika lagar. 2) Ett annat fött att framdrifwa lärarekårens utbildning, fom i Tyskland yrkas och i Badens lagstiftning är föreskrifwet, är utsättandet af pris: uppgifter, hwarigenom de täflande lärarena bringas att grundligen tänka och läsa fig in i en mängd pedagogiffa ämnen. 3) Ett annat sätt för sjelfbildning är att läras ren förbereder fig på hwarje lektion äfwen med skriftlig uppteckning för att blifwa herre öfwer for: men för meddelningen. Hit höra äfwen de s. k. notisböderna, hwari några lärare skriftligen uppteckna de erfarenheter som de hwarje dag gjort rör vande werkan af lärjungarnes och ämnenas bes handling. 4) Oppnandet af furfer teckning, i kemiens och fysikens elementer under någon duglig lärare, hwar. igenom läraren får tillfälle till fortsatt Sildning. 4) Men det aldra wigtigaste och nödmwändigafte är öppnandet af läsecirtlar och läsebibliothet. J VWiirtemderg stadgar lagen att hwarje församling stall för detta ändamal erlägga 1 gulden (1 rdr 50 öre), hwarje ordinarie lärare 30 kreuzer (75 öre) och hwarje vitarie 15 kreuzer. Att läsecirklar icke lämpa sig för wår ort, der icke någon kommunikation eger rum mellan största delen af församlingarne, är solklart. Här tan få ledes ej blifwa fråga om annat än ett wälförsedt bibliothet och detta här i staden, fom står i ständig beröring med hwarje kommun. Men att wår affigt ide är att ffava ett slägte af bokslukare, fom blott swälja allt hwad de öfmer komma, utan att läsa med urskiljning, smälta och anwända hwad de inhemta, äår redan tillräckligt uttaladt. Lärarekonferenserna skola häremot utgöra ett godt correctiv; ver är det ide beläsenheten, utan ret med werkliga kunskaper viftade omdömet fom gör fig gällande. Det wore önskligt att lärarena tidt och ofta hade sådana fammantomfter och det inom slutna dörrar, hwarigenom deras öfningar med mindre skygghet och större liflighet kunde utwecklas. Men jag har redan upptagit en allt för lång tid och måste afsluta detta mitt föredrag med en hjertlig tacksamhet till de herrar och damer, som med fin närwaro i dag tilllännagifwit sitt deltar gande för follunderwisningens fosterlandswigtiga sak. Det är icke blott individernas bildning och wälfärd som här är i fråga — men med kärnfull bildning kommer ekonomisk uppblomstring för wår landsbygd och den stad som ligger midt i hjertat af en wälmående befoltning skall säkert äfwen upp blomstra, om den gifwer alt på tidens tecken och tillhandagår denna befolkning på ett sått, som def wälfärd kräfwer. Att det andliga lifwet med en kristlig bildning skall lyftas och utwecklas behöfwer ingen bemwisning. Wigtiga frågor. Wid det folkmöte i Linköping den 27 Januari, hwartill redaktören af Östgöta Corresp., löjtnant C. F. Ridderstad, kallat ortens befolkning, äro följande frågor ämnade att utgöra föremål för mötets öfwerläggningar: 1. Motswarar wårt lands nuwarande arme till sin storlek och organisation de wilkor, som numera fortras för ett starkt och wäl förberedt nationalförswar? 2. Huruleres bör man från fosterläntsk och militärisk synpunkt betrakta den friwilliga ffarpskytterörelse, som under det senare tiotalet af är fortgått? 3. Bör den allmänna wärnepligten, utan leg: ning eller friköping, men utsträckt till tiv och öfningar, blifwa ven hufwudsakliga grunden, hwar. på en fullt betryggande organisation af förfwargwerket skall byggas? 4. Böra wäl krigsöfwade kärn eller ftamtrupper finnas, dels för att hafwa tillgång på dugligt underbefäl och instruktörer, dels oc för Ile: dens inre sammanhållning och disciplinens häfsd? 5. Böra desamma bestå af den indelta armen eller bör man söka att dertill utbilda bemwäringsklasserna? 6. Påäkallar indelningswerket några större för: ändringar, eller bör det helt och hållet aflösas? Skulle indelningswerket aflösas, bör detta ste genast eller successift? 7. Bör icke en ordnad landtstorm upprättas? 8. Borde ide landet, i stället för den nu bes fintliga distriktsindelningen, indelas i militärfommandon, hwilka hwar för fia omfatta alla wapen i förhållande till ortförswarets behof? Förswarsfrågan. Krigsministerns nya förslag till armeg-organifation lärer i fredags blifwit för redraget i konseljen och af konungen utan föräns drinaar aodkändt.