vas äsigter i frågan, fom i dessa olycksdigra tider wore af den högsta wigt, på det han måtte mid riksdagen funna, i öfwerensstäm melse med samma åsigter, wara i tillfälle: uttala ortens önskningar; att han med tillfredställelse såg så många aktade inwånare församlade samt, under helsning till all: mänheten, föreslog till ordförande tillstädeswarande br brutspatronen Casimir Petre från Oswansjö, hwilket gillades. Hr Hegermart anförde widare att han uppställt fyra särskilda punkter dem han ansåg innefatta det hufwudsakligaste af hwad till detta sammanträde kunde höra och dem han önskade att hwar för sig få beswarade, neml.: 1:o. Anses Swerges nuwarande förswar wara för sitt ändamål tillräckligt? Ritsdagsfullm. Erik Hansson ansåg det miuwa rande färswaret wara alltför otillräckligt, men trodde, att det wigtigaste till en början wore, det wapen borde af staten anskaffas, enär tillräckligt sådane ide funnos att tillgä. Efter af ordföranden framställd proposition, beswarades frågan allmänt med — nej. 2:o. Ar allmän wärnepligt, utan lega och fritöpning, den hufwudsakliga grund, på hwillen en fullt betryggande organisation af förfmarsmå sendet måste byggas ? Efter en lifligare diskussion, derwid widrördes de militära förhållandena i andra länder samt upp stålldes jemjörelser mellan långt förflutna och nur warande tider i strategiskt hänseende, anmärkte Hr brukspatron Gussander, att frågan bäst kunde be dömas af rilsdagens representanter samt ansåg wärnepligtens införande genast wara olämplig. Hr kapten Liljehöök instämde med hr Gussander, tilläggande, att man tillswidare borde hålla sig till krigsministerns förslag i ämnet. Hr Erit Hansson förmenade att soldaten mera more till tunga är till nytta, önskare allmän märnepligt utan lega och friköpning Stolläraren Rosenlöf i Öfwansjö instämde med Erit Hansson, ansäg det wara hwarje swensk mans slyldighet att förswara hus och hem; och kunde denna styldighet ide med kraft fullgöras, med mindre aumänna wärnepligten infördes; ty då först wore utsigt att förswara fosterlandet, det han trodde ingen wilja undandraga fig. Frankrikse, tilllade talaren, fan ännu möjligen reda fig, men fmårare skulle det blifwa för Swerige, om det anfölles och wårt förswarswåsen finge wara fotadt på samma grunder fom hittills. ÅJag will icke blifwa slaf, fade tal., jag är en fri man. Sedan diskussionen ansetts slutad, framställde ordf. proposition, hwarwid frågan öfwerwägande beswarades med — ja. 3:0. Anses de bördor, som blifwa en följd af den förändrare förswarsorganisationen, böra så jemnt som möjligt fördelas på alla landets skattdragande inwånare? De närwarande woro beredde att påtaga fig bör dorna, rörande fosterlandets förswar — endast or ganisationen deraf blefwe ändamålsenlig. 1:o. Anses indelta armeen böra afskaffas, utan lämplig öfwergångstid, eller först i den mån det på allmänna wärnepligten grundade för fwaret hinner utwecklas till wererbörlig fafthet? Denna fråga diskuterades och delades, för att få den beswarad, i twenne punkter, neml.: a) Anser menigheten den indelta armeen böra ges nast afskaffas? Härå swarades enhälligt — nej. b) Anses den indelta armeen böra kwarstå i den mån, annat fullt betryggande förswar för for sterlandet, i händelse af inträffande ofred, fon åstadkommas? J afseende härå blef swaret ett enhälligt — ja. Föredrag. Dr Landgren har i Hudiksmall hållit ett föredrag, deri framställdes från andra länder hemtade statistiska uppgifter, fom bewisa att öfmers allt der medwetandet om folkupplysningens nödwändighet waknat till lif, drager man också försorg